Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vargdödarens berättelse om vargen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VARGDÖDARENS BERÄTTELSE OM VARGEN
291
kommer emot honom tjutande och skällande med uppspärradt
gap; men han blir ändå icke rädd, huru vargen än skapar sig
— de argaste äro de, som lägga öronen tillbaka och röra
svansen — han har sina två stafvar i ordning, den ena sticker
han i vargens gap och med den andra slår han honom, och
då han fått honom halfdöd börjar han besvärja och skälla
sägande:
»Det är du, som rifvit mina korrenar, mina vajor! Ja, rif
fortfarande förbannade kreatur! Men aldrig mer skall du dräpa
mina renar. Rifvit och dräpt har du sista natten min bästa
Ren, Birra, Pärkale, Satan, Helvete, Storflabb, Långtand! Och
har du icke själf dräpt mina renar, så har din bannlysta släkt
gjort det; men nu, förbannade afkomma, skall du aldrig mera
sprida min hjord!» Och så hugger han knifven i vargen och
dräper honom som en blixt. —
En riktig vargjägare utskäller dock aldrig vargen, ty då
blifver dennes släkt vred och äter med förkärlek hans renar.
Endast de skälla, som äro oöfvade och icke kunna styra sin
vrede.
Vargen är trollkunnig. Han kan förstöra en bössa, så att
skottet icke går eller kulan icke träffar, men härför finnes också
råd. Man skall först sikta med kolfven och därefter strax
vända bössan och sikta riktigt. Då träffar man. En annan af
vargens konster är, att han förer sömnen till den, som vaktar
efter honom, och detta vare sig vargen är hos sina ungar eller
är i färd med att äta sitt dräpta byte. Då hjorden vaktas för
vargen, gör denne ofta renvaktarne så sömniga, att de nästan
falla till jorden.
Att förfölja vargen på skidor är det mest frestande för en
människas hälsa. Man löper tills man får blod i munnen och
upphettats, så att man måste blotta sitt bröst och då man
lupit hela dagen, är man het och trött och genomvåt ända in
på skinnet, och då är det icke lätt att komma hem igen. —
Det finnes den lapp, som förmår löpa på skidor tre dygn. Han
har då sin matsäck med och då han hvilar och äter, så hvilar
äfven vargen och tackar till för det, men vargen har ingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
