Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till sångsvanens historia i Skandinavien. Af Sven Ekman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett bidrag till sångsvanens historia i
Skandinavien.
Af Sven Ekman.
m sångsvanens (Cygnus cygnus) utbredning som
häckfågel i Skandinavien känna vi af
litteraturen, att den omfattar de öfre
barrskogstrakterna i Torne, Lule och Pite lappmarker. I
Torne lappmarker har sångsvanen åtminstone
förr funnits äfven ofvanför barrskogsgränsen.
Någon förekomst i Sverige söder om Pite lappmark kände man
hittills icke. I Norge är artens sydligaste kända häckplats en
trakt i Saltdalen och en icke närmare angifven lokal i
Helgeland, där han fordom funnits, alltså sannolikt något sydligare
än Pite lappmark.
Emellertid har sångsvanen förr funnits pä sydligare platser
än de nu nämnda. Då jag i somras besökte Stensele socken
i Lycksele lappmark, erfor jag genom samtal med gamla jägare,
att han i denna socken haft flera häckplatser. Så uppgaf
häradsdomare Rådström, att fågeln förr hade bo i en myr,
Martengren, söder om Mejvansjön omkring 2 mil söder om
kyrkbyn. För omkring 50 år sedan fick Rådström 3 ungar
därifrån, som han hade tama 2 år, hvarefter de slutligen
öfverlämnades till en herr Dickson i Göteborg. Äfven på en annan
plats fanns svan, som enligt samme sagesman, och detta för
mindre än 20 år sedan, nämligen vid Byssbäcken. Om en
annan trakt af Stensele har jag fått liknande upplysningar af
den nu i det närmaste 80-årige jägaren och fångstmannen Per
Johan Norman i Bastuträsks by (äfven kallad Gunnarn). Norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
