- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tredje årgången. 1908 /
295

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett bidrag till sångsvanens historia i Skandinavien. Af Sven Ekman

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ETT BIDRAG TILL SANGSVANENS HISTORIA I SKANDINAVIEN 295

satsen angående hans invandringshistoria, att han kommit till
Skandinavien från nordost i tämligen sen tid öfver den breda
landförbindelse med nordöstra Europa, som finnes norr om
Bottniska viken. Hans frånvaro från de sydliga delarna af den
skandinaviska halföns subarktiska område skulle då bero på,
att han ännu ej hunnit att utbreda sig så långt söderut, som
klimatet tillåter honom. Denna nordöstra invandringsväg till
Skandinavien har man all anledning att antaga, att flera andra
djur användt, t. ex. bland sångsvanens släktingar fjällgåsen,
som i Skandinavien är inskränkt till de nordligaste
fjälltrakterna.

Genom de nyss omtalade fyndorterna i Stensele,
Frostviken och Ström utvidgas sångsvanens kända häckningsområde
högst betydligt, dess södra gräns framskjutes därigenom 250—
300 km. Det subarktiska bältet i Sverige har alltså, efter hvad
man vet, till ungefär två tredjedelar af sin utsträckning i norr
och söder varit bebodt af sångsvanen. Nu visa också dessa
forna förekomster af arten, hur hastigt han blifvit utrotad inom
stora delar af Sverige. Det har ej behöfts mer än 70 år för
att minska hans område med nära hälften, såvida han ännu
verkligen finnes kvar i Pite lappmark (i Gellivare är detta
säkert fallet). Utrotningen har verkställts på många olika sätt.
De gamla djuren skötos vid boet eller i älfvarnas första öppna
vatten, där de slogo sig ned, när de kommo till norden om
vårarna, eller de jagades med hundar och påkar under
ruggningstiden, när de voro oförmögna till flykt. Öfverallt ha de
också fångats i saxar, ägg och ungar ha tagits i boet, eller
man sprang ikapp de senare på slåttermarkerna, innan de
voro flygfärdiga. Utom häckningsområdena ha fåglarna också
varit utsatta för ifrig förföljelse; det kan vara tillräckligt att
omnämna vinterjakterna på svan vid Skånes södra kust, som
i början af 1800-talet, ehuru då idkade i betydligt mindre skala
än fordom, utgjorde ett privilegium för landshöfdingen i
Malmöhus län och anslagits till honom »såsom lön», och vid hvilka
’ett visst antal båtar med manskap från hvarje fiskläge voro

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 15:53:58 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1908/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free