Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett fynd af fossila människorester. Af E. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
FAUNA OCH FLORA
som Boule skall beskrifva i ett mera utförligt arbete. För
närvarande inskränker han sig till att meddela, att det är fråga
om en man, som knappt haft en längd af 1,60 m.
Sammansättandet af kraniets bitar, ett långvarigt och
noggrant arbete, har utförts under Boule’s ledning af hans
preparater Papoint. Åtskilliga af styckena voro stora med
oskadade brottytor, hvarför hoppassandet af dessa kunde ske med
exakthet, så att rekonstruktionen är mycket tillfredsställande,
hvarom akademien sattes i tillfälle att öfvertyga sig. Kraniets
suturer och tandgården visa, att skallen tillhört en gubbe. Dess
betydande dimensioner äro slående, i synnerhet med hänsyn till
dess gamle ägares svaga kroppsbyggnad. Dess djuriska eller
rättare sagdt aplika utseende är likaså iögonenfallande.
Skallen är långsträckt, dolichocepkal (index = 75), och
märklig genom benens tjocklek; hjärnkapselns tillplattning;
pannans stupning; den oerhörda utvecklingen af
ögonbrynsbågarne, lika framskjutande som på det beryktade
Neander-thalskraniet, begränsade upptill af en bred fåra från den ena
ögonhålan till den andra; det starkt utskjutande och mycket
nedtryckta nackpartiet; det tillbakadragna läget af nackhålet;
den tillplattade formen af nackens ledknappar; den svaga
utvecklingen af mastoidutskotten o. s. v.
Ansiktsdelen är ej mindre egendomlig. Den företer en
mycket betydlig prognathism (framskjutande käkparti). De
framstående ögonhålorna äro stora. Näsan, skild från pannan
genom en djup insänkning, är kort och mycket bred. I stället
för att urholkas såsom hos nu lefvande människoraser under
ögonhålorna af en fåra, »fossa canina», sträcker sig öfverkäken
fram till att bilda i käkbenens förlängning ett slags nos utan
någon nedtryckning. Tänderna saknas men gomhvalfvet är
mycket långt. Tandradernas sidopartier äro nästan parallella
som hos människoliknande apor. Underkäken är märklig
genom ledknappens storlek, den svaga utbildningen af den
s-for-miga urringningen, tjockleken af benet, symfysens snedhet och
frånvaron af haka.
Skallen från La Chapelle-aux-Saints företer, stundom i än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
