Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett drama i fjällen. Af Eric von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32
FAUNA OCH FLORA
döm om hans känslor, när han blir varse sin efterhängsne
kusin, som af hjärtans lust fråssar på det svårbevakade
jaktbytet. I nästa ögonblick drabba björnarna åter samman,
striden är dock snart afgjord, den mindre nallen måste svårt till
-tygad åter rymma fältet.
Under enviget söka lapparna att komma inom skotthåll,
men kampen afgöres så hastigt, att de ej hinna fram, utan
måste de i stället hastigt dölja sig för att söka få skott på den
återvändande segraren. När så denne efter alla utståndna
förtretligheter och vedermödor sakta lunkar tillbaka till sin
ren, troligen försjunken i tankar på den förestående måltidens
fröjder, känner han plötsligt en stickande smärta i hals och
bröst, hör samtidigt tvenne skarpa smällar och vig som en
katt snurrar han rundt för att se, hvarifrån anfallet kommer,
men ingen fiende synes till.
Skrämd genom det ofattliga i detta anfall samt påverkad
af den varnande krutlukten söker han sin räddning i flykten.
Han hör ännu två smällar, känner kulornas anslag, hvarvid
han stannar, ryter vildt samt biter med smällande käftar efter
sin osynlige fiende, men snart vägrar musklerna sin tjänst,
och han sjunker rosslande ihop på den bloddränkta grusbädden.
Fjällkonungens saga är all. Af komedien blef en tragedi, som
regelmässigt slutade med hjältens död.
Petter Kuoljok visade mig i somras den fällda björnens
skinn, hvilket var af brun, tämligen ljus färg, men af
respektabel storlek.
En gammal björnskytt Petter Kurak från Njallaluokte har
berättat för mig om en helhvit (»snöhvit») björn, hvilken han
för omkring tjugu år sedan vid flera tillfällen sett i trakten af
Svaltjasfjället nära Vaisaluokte i Lule Lappmark.
Min första tanke, då jag hörde den hvita björnen omtalas,
var att denne kunde vara en isbjörn, som på något drifisflak
hamnat vid Norska kusten och sedan sökt sig upp till de
nästan ständigt snötäckta högfjällen, men när Kurak bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
