Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En sommar i frostviksfjällen. Af A. Klinckowström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 o
FAUNA OCH FLORA
matologiska faktorer skulle kunna förklara samtliga
ifrågavarande djurarters förökning öfver det normala måttet, så
förhåller det sig helt annorlunda med den plötsliga decimering,
som följer på lemmelåret. Det är tydligt nog, att en
förklaring, för att i detta fall kunna tagas för god, måste samtidigt
förmå lösa båda dessa gåtor. Då nu, efter allt att döma,
lemmelns plötsliga försvinnande vid »lemmelperiodens» slut
måste tillskrifvas en farsot, »lemmelpesten»1 och ingalunda
klimatologiska orsaker blir, åtminstone för dem af de
uppräknade djurarterna, hvilka ej höra till lemmelns närmaste
släktingar, den samtidiga eller nästan samtidiga decimeringen
fullständigt gåtfull, ty det kan naturligtvis ej bli tal om, att den
farsot, som sopar bort fjällets och öfre granregionens
lemmel-härar, äfven skulle angripa ripor, tjäder, orre och hare, för
att nu ej tala om siskor, bergfinkar m. m. Å andra sidan
sedt, nödgas vi af de båda fenomenens tydliga samband sins
emellan att uppställa fordran antingen på en för båda
gemensam förklaring, eller ock på en, som sätter dem begge i
kausal-sammanhang med hvarandra.
Jag tror för min del ej, att det möter svårighet att
uppställa en dylik förklaring, hvilken, utgående från lemmelns
periodicitet som ett gifvet faktum, ur detta härleder de
iakttagna förändringarna i fjällfaunans allmänna individantal.
Enligt de uppgifter jag i Frostviken erhöll rörande lemmelns
uppträdande därstädes, tycktes framgå, att denna gnagare
efter att en tid varit så godt som försvunnen, småningom,
först långsamt, därpå allt snabbare tillväxer i antal, för att,
sedan han vid periodens slut nått sitt maximum, plötsligt åter
sopas bort af den gåtfulla »lemmelpesten». De båda sista åren
i denna utvecklingscykel, då lemmelmassorna ur sitt naturliga
hem, björk- och videregionen, flöda öfver i kringliggande högre
och lägre trakter, är det, hvilka i dagligt tal betecknas som
»lemmelår». Under antagande af riktigheten af denna
uppfattning, som i allt väsentligt öfverensstämmer med Ekmans och
de af honom anförda författarnes mening, återstår att se till i
1 Jämför S. Ekman o. c. sid. 23—24.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
