Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett och annat om maneterna. Af Hjalmar Östergren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
östergren: ett och annat om maneterna 83
nässlorna, och blifva ömtåliga ställen såsom läpparna eller
ögonen träffade, så uppstår en mycket plågsam inflammation,
som besvärar offret i flere dagars tid. Icke ens torkning
oskadliggör maneternas gift, såsom fiskare allt för ofta få erfara,
när de vid handtering af torra nät få stoft af maneter i näsa och
ögon. Äfven vid fångstens idkande besväras de af maneterna,
som icke blott bränna deras händer, utan stundom äfven
försämra utbytet, i det fisken tager skada, när den i en vad
pressas in i en massa af maneter.
Den vanliga brännmaneten når allmänt en genomskärning
af 20—30 cm., i undantagsfall kan skifvan t. o. m. blifva Va m.
bred, eller kanske något däröfver.1 Fångsttrådarna, som i
antal kunna uppgå till mer än tusen (redan hos exemplar af
15 cm:s genomskärning har jag funnit omkring 150 i hvarje af
de 8 knippena), sträckas hos den simmande maneten ofta ut
till en längd af mer än 2 meter. Skifvans öfversida är
fullständigt slät. Färgen, som blir allt starkare under sommarens
lopp, brukar vara gulbrun eller rödbrun, är dock stundom •
blekgul eller, i synnerhet hos fångsttrådarna, nästan purpurröd.
Det är hufvudsakligen skifvans undersida, framför allt
mag-väggen, och de nedhängande bihangen som äro färgade, dock
brukar äfven öfversidan förete en svag färg.
I Skagerak och väl äfven i Kattegat uppträder regelbundet
ännu en art af släktet Cyanea, nämligen C. palmstruchü
(Swartz), blåklintsmaneten (Jfr planschen i föreg, häfte!).
Från någon annan trakt är den icke känd. Dessa maneter
börja i små exemplar visa sig redan i januari, nå i juni sitt
maximum i antal och storlek och försvinna redan i midten
af juli. I större mängd har jag aldrig sett dem uppträda, men
vissa år äro de dock rätt talrika vid mellersta Bohusläns
kuster, såsom kring Lysekil.
Denna art är jämförelsevis liten, med en genomskärning
af blott 6—12, undantagsvis 15 cm. Tentaklerna äro fåtali-
1 Haeckel uppgifver den vanliga genomskärningen till V3—2/3 m- ocn
nämner jätteexemplar om 1 — l1/» m. Andra författares uppgifter öfverensstämma
emellertid med mina egna iakttagelser fran Sveriges och Norges kuster.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
