Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Perdix montana Brisson, en mutation af rapphöna
- Ormvråkarnes bon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kroppen, men med ljusa spolstreck och vattringar på vingtäckare
och skulderfjädrar. Hufvudet är ljust rostbrunt och bukpartiet
hvitaktigt. Brisson’s exemplar voro från bergstrakter i Lothringen
däraf namnet »montana». Sedermera har man dock enligt Ogilvie-Grant
erhållit liknande exemplar i Northumberland, Cheshire och
Wiltshire i England. Helt nyligen har Professor A. Jacobi omtalat,
att en hel kull dylika mörkt kastanjebruna rapphöns anträffats på
godset Riechberg vid Siebenlehn i Sachsen i september 1908, och
man hade sett dylika under tre års tid på samma plats. Äfven
från Sverige känner man ett fynd af samma slag. Hösten 1887
sköts vid Vapnö i Halland en ung rapphöna, som ännu ej hunnit
fullt antaga den vuxna fågelns dräkt, men som just hade hvarje
fjäder af den definitiva dräkten färgad alldeles som Brisson’s
»Perdix montana». Till följd af det egendomliga utseendet blef den
tillvaratagen och uppstoppad samt råkade slutligen i Jägmästare C. A.
Hollgren’s ägo och han förärade den sedan godhetsfullt till
Riksmuseum. Dess utseende framgår af bifogade fotografiska bild.
Det är ju en ganska intressant sak, att på detta sätt än här än
där i Europa spontant och oberoende af hvarandra uppstått
färgvariationer af rapphöns, hvilka sinsemellan äro identiskt lika, men
som så starkt afvika från en normal rapphönas typ. Det är desto
egendomligare, som man ej kan säga, att denna variation företer
ett bakslag eller atavism, utan det är något nytt och säreget.
Ormvråkarnes bon.
I »Nordens Fåglar» uppgifves, att ormvråken bygger sitt bo af
tämligen grofva grenar, och ett af mig funnet vråkbo stämmer
öfverens härmed. Men sju stycken vråkbon iakttagna i Väster- och
Norrbotten bilda en kontrast häremot, ty de voro byggda af granris,
färskt grönt granris utan underlag af gröfre grenar. Bona äro knappt
större än kråkbon och hvad inredningen angår, har jag knappt
funnit annat än barr samt en del skräp efter måltiderna. Endast
i ett ingick tämligen mycket skägglaf, men dylik växte ganska
allmänt på granarne och kunde ha följt med riset (med ris menas här
den yttersta delen af grangrenarne, de gröfsta knappt tjockare än
en blyertspenna).
Med afseende på läget bör anföras, att bona ej voro förlagda
till stora träd utan knappt till medelstora och alltid har det
funnits större träd i närheten. Än har boet legat på de lägsta
grenar, där det kunnat finna fäste, än så högt upp i toppen som
möjligt. Det lägsta boet har varit omkring 4 m. öfver marken det
högsta cirka 9. I ett fall låg boet på en markvist i öfversta toppen
af ett 7 m. högt och 15 cm. groft träd.
Boen ha ej anträffats i djupa skogen utan alldeles öppet i
skogskanten mot någon äng eller något hygge.
Utom olikheten i dräkt bör anföras, att Norrlandsvråken har
betydligt lättare flykt samt att lätet är mera gällt och mera liknar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
