Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Hundförstånd
- Öfvervintrande flyttfåglar
- Vinbergssnäckan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hundvis ruska sitt rof för att betaga detsamma all möjlighet till
motstånd i striden. Gräflingen var dock för tung för denna manöver. Ett
annat sätt måste tydligen uttänkas. Utan att våga släppa sitt fasta
bett i gräflingens nackskinn, började då hunden draga sig baklänges
nedåt strandsluttningen, allt under förtvifladt motstånd från
gräflingen. Efter ett ögonblicks tvekan vid strandkanten drog sig
poin-tern med sin börda ut i vattnet, tills han cirka fyra meter från
stranden nått tillräckligt djup, då han nedtryckte gräflingen under
vattenytan och formligen dränkte honom. När hunden märkte att
allt motstånd upphört, drog han gräflingen med sig baklänges till
stranden och upp på land, nu först släppande sitt tag. Allt detta
skedde utan anmaning eller ingripande från förvaltare Håkanssons
sida samt utfördes så raskt, att herr H. ej hann få tag i någon stör
eller dylikt för att därmed påskynda stridens afgörande. Gräflingen
var ett ovanligt stort och tungt djur. Då hunden förut visat flera
prof på godt omdöme, torde man få antaga, att hans egendomliga
sätt att aflifva gräflingen var följden af något slags öfverläggning.
Till hundens historia hör, att han var tämligen oemottaglig för
dressyr och därför visade sig oduglig till jakt.
Laxå den 14 april 1909.
Sune Sahlin.
Öfvervintrande flyttfåglar.
Det torde vara ovanligt, att en svala öfvervintrar i Sverige.
Så har dock skett vid Karmansbo bruk i Västmanland, där en
svala — arten uppgifves icke — stannade kvar i ladugården,
lif-närande sig af där i mängd öfvervintrande flugor. Hon var
föremål för det lifligaste intresse från ladugårdspersonalens sida.
Omsider måtte dock födan blifvit otillräcklig, ty en morgon tidigt på
våren fanns svalan död.
Ehuru det allt emellanåt lär inträffa att starar öfvervintra i
Sverige, vill jag dock berätta, att artisten E. Zoir i Almedal
innevarande vinter iakttagit en stare, som dagligen besökte hans
fågelbord för att där tillsammans med mesar och nötväckor stilla sin
hunger med utlagd talg.
Laxå den 14 april 1909.
Sune Sahlin.
Vinbergssnäckan.
Med anledning af en notis i första häftet af Fauna och Flora
1909 vill jag meddela, att Vinbergssnäckan visst icke allestädes går
till, där den inplanteras. I parken vid Laxå herrgård, som med
hänsyn till fuktighet och andra förhållanden borde fylla snäckans
alla anspråk, hafva dock två under senare åren utförda
inplante-ringsförsök slagit alldeles fel. Hvarje gång hämtades ett femtiotal
snäckor från Borg vid Valdemarsvik, där snäckan mycket ymnigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
