Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
-
Smärre Meddelanden
- Korsnäbbunge i snö
- Ett bidrag till slagugglans biologi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räf t. ex., som ju så mycket rättar sig efter hörseln, skulle kunna
förmås att gå förbi i tro, att bytet är längre bort.
I detta fall låg ungen till synes apatisk och utstötte i repriser
det flämtande pipet.
Jag drog mig något tillbaka för att observera fåglarna, men
honan flaxade endast efter mig och visade ingen böjelse att
återvända till ungen. Då därtill köld rådde, cirka 4 à 5 gr. C. och
mitt arbete brådskade, tog jag ungen med mig för att preparera
honom.
Han var som andra nästungar delvis naken, isynnerhet på
buken. Hufvudet och näbben voro kraftiga, likaså benen. Det
som fanns af fjäder gick i honans färg. Dun hade han obetydligt.
Tyvärr förstördes denna unge af rättor eller möjligen af en
katt. Den försvann spårlöst från mitt arbetsbord. I alla fall har
jag velat låta denna lilla episod gå vidare, då kanske någon annan
sett något liknande.
Min teori öfver fallet, om jag skall våga någon, är, att ungen
från ett bo i något närbeläget träd fallit ned på snön. Där har
han sedan hoppat utåt något, ty där han nu låg kunde han ej fallit,
enär ingen trädgren hängde öfver platsen. Hans kroppsvärme och
möjligen äfven honans, om hon sökt värma honom, har tinat ned
honom i snön (märk, att det hela tiden varit skare tillräcklig
att bära en man på skidor). I hvarje fall vittnar det ju om en
otrolig seghet hos ungen att kunna uthärda under sådana
förhållanden.
Tidigare har jag läst, att en korsnäbbunge, tagen ur ett bo ut
i kölden strax fryser ihjäl i en människohand, där han kan erhålla
ändå någon värme. Det blir mig då en gåta hur den ifrågavarande
kunnat behålla lifvet och hullet, ty han var ej mager.
Bengt Berg.
Ett bidrag till slagugglans biologi.
En fångstman i en af Västerbottens kustsocknar hade vid flera
tillfällen under denna vinter iakttagit, att å en trakt, där tjäderhönor
brukade uppehålla sig, dylika fåglar då och då blefvo dödade och
uppätna, och då inga spår syntes i snön efter röfvaren, så var det
tydligt, att han hörde till den bevingade skaran, och fick dufhöken,
af hvilken ett och annat äldre ex. alltid öfvervintrar här, tillsvidare
uppbära skulden för dåden. Då emellertid en dag en nyss dödad
tjäderhöna ånyo påträffades, gillrades en trampsax på kvarlefvorna
och morgonen därpå fanns en slaguggla död i saxen. På en annan
trakt har likaledes en slaguggla, som äfven dödat en tjäderhöna
blifvit fångad på liknande sätt. Offren hafva öfverraskats på
marken, då de gått och ätit barr af tallbuskar, som stuckit upp ur snön,
och syntes det på snön, att de blifvit dödade häftigt och utan kamp.
Att denna uggla gör större skada å det vilda, än man vill tro, är
otvifvelaktigt.
K. Gram.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
