Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pendulationsteorien. Af D:r Paul Rosenius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i58
FAUNA OCH FLORA
öfver densamma. Men, säger Reibisch, lagbundenheten i dessa
nivåförändringar står klart och tydligt fram först med
antagandet af pendulationsteorien. Enligt denna teori utför jorden
förutom sin rotation kring axeln mellan nord- och sydpolen
också en pendelrörelse kring en svängningsaxel, hvilkens poler,
»svängnmgspolerna», äro Sumatra och Ecuador. Den
meridian, den s. k. kulminaüonskretsen, som går öfver sistnämnda
poler, delar jorden i en atlantisk-indisk och en pacifikhemisfär.
Hvarje hemisfär delas af ekvatorn i en nord- och en
sydkvadrant. Den meridian, som halfverar hemisfärerna, och
öfver hvilken nord- och sydpol pendla fram och åter, kallas
svängningskretsen. Den är belägen 10° ö. L. från Greenwich,
och den går på atlantisk-indiska sidan genom västkanten af
franska Kongo och på pacifiksidan genom Behringssundet.
Kulminationskretsen har fått sitt namn däraf att vid
pendelrörelsen hvarje punkt på jorden kommer närmast nord- eller
sydpol, då den skär denna meridian.
Europa låg under jura- och krittiden betydligt längre
söder ut än det nu gör. Efter den tiden fördes det öfver i en
polar pendulation, d. v. s. det svängde upp mot nordpolen,
och efter slutet på glacialtiden har vår världsdel öfvergått i
ekvatorial pendulation, i hvilken fas vi fortfarande befinna oss.
Att under dessa pendelrörelser land höjes och land
sänkes i förhållande till hafvets nivå beror på jordklotets
afplattning vid rotationspolerna. Då hafvet i egenskap af lättrörligt
fluidum vid hvarje rotationspolernas läge blir afplattadt vid
dessa poler, medan själfva jordkrustan är relativt oböjlig, så
måste hvarje punkt på den fasta jorden vid polar svängning
lyftas öfver vattnet, desto mera ju närmare polen den kommer,
och omvändt måste den vid ekvatorial svängning alltmera
sänkas i hafvet. Dessa nivåförändringar äro starkast under
svängningskretsen, under hvilken utslaget är störst, och aftaga
jämnt mot svängningspolerna, där de helt upphäfvas. Och
förändringarna kunna bli ganska betydliga. Då skillnaden
mellan rotationsaxelns längd och jorddiameterns vid ekvatorn
utgör 40 kilometer, så skulle en punkt, som vid ekvatorn un-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
