Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Reptiliejakt på Balkan. Af Otto Cyren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
REPTILIEJAKT PÅ BALKAN
201)
det ett ordentligt slagsmål, så att hårtestarne röko. Men nog
om dessa trefliga och intressanta djur – ty trefliga äro de —
Konstantinopels hundar vore väl värda sitt eget kapitel.
En landsman hade mött i Konstantinopel för att följa med
mig under 14 dagar. Första maj skulle förstås firas på äkta
svenskt skolpojkssätt med en hel dags utflykt i det gröna, och
som mål hade jag valt den för mig så lockande
Belgradersko-gen, den enda skog på Bosporens europeiska sida. Efter en
härlig morgontur längs »Bosporens sköna stränder» landade vi i
Böjykderé nära Svarta Hafssidan och anträdde genast vår
marsch norrut genom Böjykderédalen. Naturen stod i full
fägring, plataner med ljusgröna nyutslagna blad beskuggade
vår väg. Från de grönskande ängarnes vattenpussar och
diken ljöd oss en tusenstämmig kör till mötes, det var den
ätliga grodans sydliga varietet (Råna esculenta var. ridibunda
Palt.], som här var så allmän. För den, som är van vid
mellersta Europas typiska eseulenta, faller var. ridibunda i ögonen
därigenom, att de ljusa längslinierna på ryggen saknas eller
äro otydliga och ersättas af en nästan jämnt fördelad
fläck-teckning.
Men vattengrafvarna vid vägen hyste äfven andra djur af
intresse. Vi hade ej gått långt, förr än ett prassel i buskarne
väckte min uppmärksamhet. Jag hörde genast, att det
hvarken var en orm eller en ödla, efter något sökande fick jag
fram en bra stor kärrsköldpadda, den första jag själf fångat!
Det var ej den vanliga europeiska, utan ett exemplar af den
kaspiska kärrsköldpaddan (Clemmys caspia Gmel.J, som så
tog sig en promenad på det torra. Något längre bort tog jag
ett mindre exemplar af den europeiska arten Emys
orbicula-ris L.), som också fick följa med lefvande. Denna lätta
sköldpaddfångst var en stor öfverraskning för mig, men berodde
hufvudsakligen på, att vattnet var så igenvuxet med
vattenväxter, att en sköldpadda, som låg och solade sig, ej hann
dyka fort nog genom grönskan.
Längre uppåt dalen blef det torrare, vattengrafvarne vid
vägens sidor ersattes med stenmurar och buskar, »befolknin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
