Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Rhamnus frangula och Luscinia rubecula. Af C. A. Hollgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22Ö
FAUNA OCH FLORA
I den skog på Galgberget, hvarom jag förut talat,
observerade jag ofta under höstarne, hurusom rödhakarne ibland
nappade till sig bär af Rhamnusbusken och flögo sin kos med
dem. Jag förmodade då, att fågeln efter förtärandet af bären
skulle afbörda sig den stenhårda och osmältbara kärnan genom
analöppningen, styrkt i denna tro däraf, att jag fann kärnor
med en lös vätska omkring liggande på träbänkar, som voro
placerade under en del Rahmnusbuskar. Min förmodan, när jag
iakttog detta, var, att den lösa mörka vätskan, som omgaf
kärnan, hade bildats vid dennas passerande genom fågelns
tarmkanal på grund af den laxerande verkan, fruktens bittra
smak måste framkalla inom tarmkanalen, såsom fallet ju är
hvad beträffar människan
För att söka öfvertyga rnig om, huruvida denna hypotes
var den rätta, sköt jag en rödhake, som uppehöll sig i
buskarne. Vid öppnandet af fågelns mage kom jag dock till det
resultat, att detta antagande ej kunde hafva någon grund för
sig, då tarmkanalens hålighet var så trång, att
Rhamnusbärets kärnor ej kunde passera därigenom. Att fröet skulle
smältas i magsäcken ville jag ej heller hålla för troligt, då det
ägde en yttersk besk smak, tydande på att det innehöll en
ganska stor procent gift, hvaraf fågeln säkert skulle duka under.
Enda sättet att med säkerhet få kännedom om, huru
fågeln gick tillväga vid slukandet af bären, var således, att
skaffa mig en fången rödhake och låta honom i min åsyn
förtära bären. Så har nu skett, och har det därvid ådagalagts,
att fågeln behandlar Rhamnusbären på sätt förut meddelats,
det vill säga liksom andra födoämnen han intager. Han
slukar bären hela och kastar sen upp kärnorna, ibland
omgifna af ett tunnt frukthölje. Fruktens köttiga innehåll är
det således egentligen, som tillgodogöres af fågeln. Någon så
värst förkärlek för bären synes fågeln emellertid ej äga; han
förtär ett då och då på dagen, håller dem ibland blott i
näbben en stund, flyger oroligt omkring med dem för att sedan
släppa dem, eller också klämmer han dem mot burens botten
så att kärnorna falla ut och förtär sedan bäret. Man vågar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
