Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Studier öfver groddjurens utbredning i östra Småland och på Öland. Af Aug. Heintze
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STUDIER ÖFVER GRODDJURENS UTBREDNING 237
På varen och försommaren innevarande år har jag
företagit åtskilliga exkursioner till Öland för att närmare studera
dess groddjur och insamla material för våra svenska museer
och zoologiska institutioner och har därvid erhållit en värdefull
hjälp af åtskilliga af mina lärjnngar, som jag lyckats intressera
för saken, i första hand af gymnasisterna Helge och Ove
Gad, Gunnar Ekström och John Sjöblom. De under
exkursionerna gjorda rönen anföras här i form af dagboksantekningar.
D. 25 maj 1909. Ett medelstort exemplar infångades
mellan Skogsby och Kalkstad i Torslunda socken. Uppehöll sig
vid kanten af öfversvämmade betesmarker knappt ett 100 tal
m. från en björkdunge; var i rörelse vid 3 tiden på
eftermiddagen.
Senare på dagen, kl. 6—7 e. m., lyckades jag stöta på
flera Råna agilis ungefär 2 à 3 km. sydost om Färjestaden.
Lokalen utgjordes af en mindre vattensamling, som vid tiden
för besöket var bortåt 2 dm. djup, men längre fram på
sommaren fullständigt torkar ut. Vattensamlingen är belägen i en
större beteshage af den på Öland vanliga typen: ställevis
tämligen fuktig eller sumpig björkskog med riklig en och ofta äfven
slån, nyponbuskar, klibbal o. s. v. och med marken täckt af
gräs och örter. Grodorna hade ännu ej lämnat vattnet, hvari
de synbarligen tillbringat vintern. Voro dock mycket lifliga
och svåra att fånga; ägde dessutom synnerligen stor skicklighet
att dölja sig bland vissnadt gräs och ruttnande löf å
vattenpussens botten. Ett tjugotal exemplar insamlades, af hvilka en
del sedermera mättes. Sex yngre individer mätte från 22 till
26 mm., sju utvuxna från 43 till 56 mm. från nos till anus.
D. 17 juni 1909. Norr om Stora Rör i Högsrums socken
växa ganska vidsträckta tallskogar, som väl ursprungligen ägt
karaktär af tallhed men genom flitigt betande af lösgående
kreatur å stora områden blifvit mer eller mindre rika på diverse
grässorter. Bland kortvuxet gräs å ej allt för torra lokaler i denna
tallskog, »Rälia tall», anträffades d. 17 juni tvenne långbenta
grodor, som vore ute på insektjakt vid ett-tiden på dagen. Ena
Fauna och Flora 1909. Häft. S, 6. I7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
