Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - När jämnvikten störes i naturen. Af E. Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
FAUNA OCH FLORA
ej funnit någon fiende mäktig nog att hålla den i schack.
Perrins fann vid sina undersökningar, att på ett år 6 generationer
kunde följa på hvarandra och att hvar hona lägger åtminstone
50 ägg. Om det nu blott skulle bli 20 honor i hvarje kull, så
blir ändock antalet af afkomman i sjette generationen af en
enda hona ej mindre än 3,200,000. Det är sålunda ej
underligt, att äggsamlingar af dessa stritar kunde anträffas nära
nog på hvarje kvadrattum af sockerrörsbladen och äfven här
och där på själfva rören. Många tusenden af insekter sögo
året rundt saft ur hvarje planta och skadan blef desto större,
som parasitsvampar satte sig i sticksåren och fullbordade
förstörelseverket. Det såg ut, som om sockerrörelseodlingen
skulle alldeles förintas på Hawai. Den enda räddningen låg
i att söka finna Perkinsiellds naturliga fiender och taga dem
till hjälp. De insekter, som funnos på Hawai, kunde tydligen
intet uträtta, och de införda nyckelpigorna åto ju en del
stritar, men då de uppdrogos i massa och fördelades på
plantagerna, trifdes de ej. Man måste då söka Perkinsiellds fiender
i de länder, hvarifrån man infört sockerröret. Man sökte i
Kalifornien, på Fijiöarne och i Australien, och i sistnämnda
land lyckades man finna dess dödsfiender, ett par stekelarter.
Det insända materialet uppdrogs i sorgfälligt isolerade
laboratorier i stora burar af gastyg, på hvilkas mot ljuset vända
sida man insatt glasrör, öppna inåt buren men slutna utåt.
Då steklarna kläckts ur pupporna drefvos de af sin sträfvan
mot ljuset in i dessa glasrör och kunde på detta sätt lätt
infångas och noga undersökas en och en, så att man kunde
förvissa sig om, att de voro fria från parasiter. Detta var
nämligen en sak af yttersta vikt, för att ej steklarnes egen
utveckling skulle komma att hämmas.
Med vidtagandet af alla dessa försiktighetsmått lyckades
man slutligen få ett halft dussin af Parnagrus optabilis, en
stekel, som blott är s/i mm, lång, och ett större antal af den
större chalcididen Ootetrastichus beatus. Båda dessa äro
äggparasiter. Larven af Parnagrus förtär blott ett stritägg men
Ootetrastichus-larven en hel äggsamling, och ju fler ägg han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
