Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några fynd af subfossila vertebrater. Af E. Lönnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. LÖNNBERG, NÅGRA FYND AF SUBFOSSILA VERTEBRATER 263
det sig, att de återstående brottstyckenas dimensioner
öfverensstämma med motsvarande delar af det andra skelettet. Af
benens utseende och tändernas olika nötning kan man dock
se att det ena exemplaret är något äldre än det andra. Men
den omständigheten, att benen, som höra till de båda
skeletten äro sinsemellan så godt som lika stora, ehuru det ena är
något yngre än det andra, är ett otvetydigt bevis på, att båda
härstamma från fullvuxna djur, som nått sin maximistorlek
åtminstone i det allra närmaste. Detta bevis är desto
kraftigare, som båda exemplaren äro af samma kön.
Storleken af underkäkarne och andra ben stämmer också
ganska nära med motsvarande mått af den vikare, som funnits
vid Trönö (se ofvan) i aflagringar från Ancylustiden.
Helt olika resultat erhålles af en jämförelse mellan
skeletten från Rutvik och motsvarande ben af fullvuxna nutida
vikare. Dessa senare visa sig vara betydligt större. Måttet
på underkäkens längd från hörntandsalveolen till baksidan af
ledknappen är hos vuxna Spetsbergsvikare från 102 till 115 mm.
och hos en gammal vikare från Oxelösund 111 mm. Således
en skillnad af från 10 till 23 mm., hvilket är mycket afsevärdt
på ett sådant mått.
Detta torde vara tillfyllest för att ådagalägga, att de vid
Rutvik funna vikarena till alla dimensioner äro mindre än nutida
vikare, och samma sak gäller äfven om vikaren från Trönö.
Om nu dessa tre fossila vikare hade härstammat från
samma tidsålder låge det nära till hands att antaga, att vid
den tiden lefde i Östersjön en ras af vikare, som var
afsevärdt mindre än den nutida.
Ur den lera, som häftade fast vid benen från Rutvik ha
diatomaceer utslammats och dessa ha godhetsfullt granskats
af Professorskan Dr A. von Euler, som benäget meddelat,
att den ifrågavarande leran ej kan anses som en typisk
Ancylus-aflagring, men hon tillägger, att den »måhända
bildats i en sötvattenslagun, ty alla former äro från sötvatten
undantagandes bräckvattensformen Campylodiscus echeneis, som
endast påträffats i ett par exemplar».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
