Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
FAUNA OCH FLORA
uppskattade deras antal till 23,5 billioner. År 1889 fann han i
närheten af samma plats ånyo lika stora skaror af samma djurform.
Utaf alla planktondjur äro de små kräftdjur, som kallas
copepoder eller klyffotingar, af den allra största betydelse för
hafvets ekonomi. Deras individantal äro också så godt som
obegränsadt. Sålunda veta vi, att de kalla vattnen i de båda
ishafven innehälla sådana massor af calanider, att hafven
färgas af dem öfver stora vidder. Men öfverallt i hafvet
träffas copepoder i stor myckenhet. Så t. ex. har Hensen efter
efter noggranna beräkningar, grundade på stickprof med
vertikalhåf, funnit att i västliga delar af Östersjön, ett haf som
för den ytlige betraktaren synes vara mycket fattigt, ej
mindre än 100 billioner af copepoder lefva under hvarje nmn
yta. Detta är ju ett tal så stort, att vi svårligen kunna fatta
det, men hvilket åtminstone bör bibringa oss ett begrepp om
hafvets oändliga rikedom på djurformer.
Det är just genom sin talrikhet, som dessa djurs
betydelse för hafvets ekonomi är så stor. Bardhvalarne, nutidens
största djur, lifnära sig så godt som uteslutande af plankton
sammansatt af kräftdjur inom calanidernas familj, och blötdjur
af pteropodernas ordning, hvilka på samma sätt som
copepo-derna lefva i otroliga skaror i de kalla vattnen. Milliarder af
dessa varelser måste dagligen släppa lifvet till för att stilla en
enda af dessa kolossers hunger, och ändock kan ingen
minskning af dem förmärkas.
Hæckel antager, att en enda medelstor hafsfisk dagligen
förbrukar minst 100 pteropoder och 1,000 copepoder. Sill och
makrill äro glupska rofdjur, hvilka i kolossala stimmar stöfva
omkring i hafven. Hvilken kvantitet af föda under form af
små kräftdjur m. m. dessa dagligen förtära, därom kan man
ej göra sig ens en aflägsen föreställning.
Om man betänker, att alla dessa smådjur, hvilka tjäna
till föda åt större, själfva måste hafva tillgång till näring
under form af ännu smärre organismer, vanligen urnäring,
så kan man förstå, att en oerhördt liflig ämnesomsättning
stundligen måste försiggå i hafvet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
