Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJ. THÉEL, OM PLANKTON OCH ÄMNESOMSÄTTNINGEN I HAFVET 275
I detta sammanhang må det tillåtas mig att anföra ett
par exempel på mikroskopiska planktondjurs stora betydelse
för vår jord. Bottnen i tropiska och tempererade haf under
ett djup af 450 till 5,300 meter består af kalkartadt slam, som
till åtminstone 90 °/o härleder sig från foraminiferer
hufvudsakligen af släktet Globigerina, däraf namnet
globigerina-bot-ten. Dessa små encelliga djur, försedda med ett kalkskal,
hafva en gång tillhört plankton och lefvat i eller invid
hafsytan. Efterhand hafva de dött och sjunkit till botten, där
resterna af deras organiska substans utgöra hufvudfödan för
hela hjordar af sjöborrar, holothurier m. fi. djur. Så pågår
dagligen och stundligen ett tätt regn af små foraminiferer
från ytan ned mot botten, och så har det fortgått under
millioner år. Kalkslammet tilltager i mäktighet och bottendjuren,
som aflidit, inbäddas i detsamma. Skulle af en eller annan
orsak denna botten höjas ofvan vattenytan, så skulle vi
framför oss se bildningar, hvilka på ett slående sätt erinra om
kritformationen, sådan man finner den i England, n. Frankrike,
Danmark, Skåne m. m.; äfven kritbergen hafva nämligen i
forntiden uppkommit på samma sätt. I själfva verket pågår än i dag
en kritbildning på stora, oöfverskådliga sträckor af hafsbotten.
Äfven de sirliga, mikroskopiska radiolarierna med
kiselskelett, hvilka lefva massvis i de tropiska hafven, bilda på
samma sätt mäktiga lager af radiolaria-siam, hvilket dock
förekommer vida mer begränsadt till sin utbredning. Dylika
lager träffas hufvudsakligen i Stilla hafvets mellersta och västra
delar samt vid den Malajiska arkipelagen på ett djup, som
växlar från 4,100 till 8,400 meter.
Den här ofvan lämnade redogörelsen är allt för knapphändig
och ofullständig för att man af den skall kunna erhålla ens en
tillnärmelsevis trogen bild af oceanernas planktonfauna. För att i någon
mån fylla denna lucka, bifogas här en lista på ett antal arter, släkten
eller större grupper, hvilka ingå såsom väsentliga beståndsdelar i
plankton och utmärka sig genom talrikhet, ett påfallande utseende etc.
Jämf. fig. i — 24!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
