- Project Runeberg -  Fauna och flora / Fjärde årgången. 1909 /
278

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

278

FAUNA OCH FLORA

Men utom vuxna, könsmogna djur innehåller plankton oerhörda
massor af ägg och larver till alla möjliga djurformer, som föra ett
henthoniskt eller pelagiskt lefnadssätt. Äfven ägg och
utvecklingsstadier af talrika fiskar träffas i hafvens öfre vattenlager.

Jag bör ej underlåta att här tillfoga några upplysningar
om planktondjurens förmåga att tillpassa sig för ett pelagiskt
lefnadssätt. Ty med skäl kan man nämligen framställa frågan,
huru är det möjligt att dessa djur kunna tillbringa hela sitt
lif i de öppna hafven.

De planktoniska kräftdjuren, larver, copepoder (fig. 22, 23)
m. fi. äga en ej ringa grad af själfständig rörelseförmåga och
äro därtill ofta utrustade med egendomliga bihang, hvilka i hög
grad underlätta sväfvandet i de olika vattenlagren.

Hos nästan alla verkligt pelagiska djur förmärkes en
utpräglad sträfvan att på ett eller annat sätt förminska
kroppens specifika vikt, så att denna så mycket som möjligt
närmar sig vattnets. Samtidigt finner man också, att kroppens
yta förstorats, hvilket sker på olika sätt hos olika djur, men
hvilket har till följd, att djuren förbruka minsta möjliga kraft
för att hålla sig sväfvande i vattnet. Naturen begagnar sig
af flera olika sätt för att minska kroppens specifika vikt. Ett
af de allmännast förekommande är att djurets väfnader ansvälla,
blifva vattenrikare och ombildas till slem eller geléväfnader.
Ett af de bästa exempel på dylika väfnader lämna oss
maneterna, hos hvilka de äro så starkt utvecklade, att t. ex. den
vid våra kuster vanliga öronmaneten, Aurelia aurita, enligt
Möbius består af 97,9 °/o vatten och endast 2,i °/o fasta
beståndsdelar. Dessutom har kroppen hos maneterna så småningom
förvärfvat formen af en skifva eller klocka, hvarigenom den
är synnerligen väl tillpassad för att sväfva i hafvens öfre
vattenlaget.

Hos många andra djur, hvilka bebo oceanerna, såsom
t. ex. en del mollusker, manteldjur, ja till och med fiskar, hafva

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:17:59 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1909/0284.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free