Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJ. THÉEL, OM PLANKTON OCH ÄMNESOMSÄTTNINGEN I HAFVET 279
väfnaderna äfvenledes blifvit geléartade på samma gång som
beröringsytan med vattnet förstorats.
Ett annat sätt att förminska vikten och underlätta
sväf-vandet i vattnet åstadkommes genom förvärfvandet af en s. k.
hydrostatisk apparat. En dylik af mycket enkel beskaffenhet
träffas hos encelliga djur t. ex. radiolarierna. Här utgöres
den blott af små vakuoler eller droppar af en vätska, som är
lättare än vattnet. Vid yttre retning t. ex. vid
temperaturväxling, aflägsnas en eller flera af dessa vätskedroppar, tills
djuret blir tyngre än vattnet och sjunker. När retningen upphör,
nybildas andra vakuoler och djuret höjer sig ånyo mot ytan.
Häri se vi kanske i viss mån förklaringen till att många
djur företaga vertikalvandringar, d. v. s. sänka sig ned till ett
betydande djup, ända ned till gränsen för det aphotiska
området. Härigenom undergår plankton under dygnets olika tider
betydande förändringar, hvilka med all säkerhet hafva sin orsak
i temperaturväxlingar, i närvaro eller frånvaro af ljus m. m.
Många pelagiska djur äro ytterst ljusskygga och komma aldrig
till ytan annat än under natten.
Hos andra djur eller rättare djurkolonier är den
hydrostatiska apparaten ej så enkel som hos radiolarierna. Hos de
s. k. siphonophorerna uppträder den under form af en större
eller mindre blåslik gasbehållare vid ena ändan, så att
kolonien hålles i vertikalt läge, hvartill ofta kommer, att ett antal
till simklockor förvandlade individer bidraga att förflytta
djurkolonien i horisontal såväl som ofta också i vertikal riktning.
Hos den s. k. »sjöblåsan», Physalia, är gasbehållaren så stor,
att kolonien ständigt måste hålla sig vid hafsytan; den
erbjuder dessutom en ansenlig yta, hvarigenom kolonien af vinden
kan drifvas fram på vattnet.
Den s. k. »bidevindseglaren», Velella, har kanske af alla
siphonophorer uppnått den högsta grad af tillpassning för ett
dylikt kringseglande lif på oceanernas yta, ty utom det att
själfva stammen, från hvilken de enskilda individerna utgå, är
skiflik, båtformad och försedd med gaskanaler, bär den en
snedt ställd kam eller segel, med hvars hjälp kolonien seglar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
