Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om Plankton och ämnesomsättningen i hafvet. Af Hjalmar Théel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HJ. THÉEL, OM PLANLTON OCH ÄMNESOMSÄTTNINGEN I HAFVET 297
fastställer först, att under hvarje □meters yta i södra
Östersjön lefva minst en million copeoder. Under dygnet förtär
hvarje copepod, lågt beräknadt, 12 st. ceratier, alltså under
året 4,370 (egentl. 4,380) individer. Häraf följer, att 1 million
copepoder årligen förbrukar 4,370 (egentl. 4,380) millioner
ceratier. Men nu har man genom noggrann analys visat, att 1
million ceratier innehålla såsom ett minimum 0,031,345 gram
organisk substans. Alltså måste under hvarje □meters yta i
Östersjön årligen produceras 133,35 gram organisk substans.
Om därtill lägges den organiska substans, som i samma
vattenpelare lämnas af diatomaceerna, så uppgår den organiska
substans, som under hvarje år under en □meters yta i södra
Östersjön nybildas, till minst 150 gram.
Jämför man detta med afkastningen på land, så säger sig
Hensen från fullt sakkunnigt håll hafva erfarit, att en □meter
åker eller äng producerar omkring 20 °/o mer än hafvet under
samma yta. Men af flera skäl anser Hensen, att hafvets
produktion är större.
Med sådana svindlande siffror för ögonen, som dem, hvilka
här ofvan angifvits, skulle ej det väcka förvåning, om mången
ansåge, att Hensen öfverskattat hafvets förmåga att producera
»urnäring». Detta är emellertid så långt ifrån förhållandet, att
han bevisligen i högst väsentlig grad underskattat densamma,
hvilket måste tillskrifvas fångstappparaternas ofullkomlighet.
Hensen själf hade misstänkt, att en mindre del af de minsta
organismerna gått förlorad genom håfvens maskor, ehuru dessa
endast mäta 0,o5 mm. i vidd.
År 1901 bekräftades detta af Lohmann, hvilken genom
upprepade försök kommit till den öfvertygelsen, att det
använda, fina nätet tillfyllest fyllt sitt ändamål, när frågan gällt
■att infånga makroplankton (ctenophorer, siphonophorer,
medusor, salpor m. fi. större djur) eller mesoplankton (maskar,
kräftdjur, mollusker och andra medelstora djur), men att
flertalet mikroplanktoniska organismer antingen i hög grad
reducerats eller helt och hållet gått förlorade, genom att de trängt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
