Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Något om nissögat (Cobitis tænia L.) och dess biologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
in i en dunge tätt stående vattenväxter. När den ligger och
hvilar ofvan bottnen kan den, då den oroas, göra en blixtsnabb
vändning och simma bort i motsatt riktning mot det håll, åt
hvilket den nyss förut vände hufvudet. Härtill bidrager väl dess
smidiga, särskildt hos hannarna bandlika kropp, hvilken
tilllåter nissögat att ligga nästan dubbelvikt. Rörelserna äro också
något slingrande, orm- eller ållika.
Nissögat kan länge hållas i akvarium. Det uthärdar lätt
fångenskapen, äfven om vattenombyte sällan sker och vattnet
blir osunt. Fisken är nämligen i hög grad seglifvad. Ett par
individer, som jag en tid förvarade i akvarium — en större
cylindrisk glasburk — lågo mestadels stilla, nedgräfda i
bottenslammet, så djupt att ej ens ögonen eller munnen sköto
upp därur. Hela fisken, således äfven hela hufvudets öfversida,
var fullständigt dold. Ibland kommo dock ögonen och munnen
upp. I synnerhet om kvällarna blefvo fiskarna mera rörliga
och kommo upp samt simmade omkring. De lockades äfven
af lampsken, på samma sätt som många nattfjärilar. Det synes
därför, som om nissögat skulle vara en fisk med
hufvudsakligen nattliga vanor. Sannolikt hämtar den sin mesta näring
under de mörka timmarna af dygnet, under det att den om dagen
vanligen ligger nergräfd och ogärna är i rörelse. Dock är
mina ofvan anförda observationer ej tillräckligt talrika eller
noggranna för att afgöra, huru härmed förhåller sig. De fångna
fiskarna togo emellertid till sig hufvudparten af sin föda först
sedan det blifvit mörkt. De bökade då alltid ifrigt i dyn.
Ett par ord om nissögonens diet kunna här vara på sin
plats, då ej så mycket därom förut är kändt. Sedan länge vet
man, att födan utgöres af mycket små organismer. Redan en
flyktig blick på fiskens yttre upplyser oss ju om att så måste
vara fallet. Munnen är nämligen mycket liten. Som nämndt,
söker djuret sin näring genom att rota i bottnen. Den lefver
således företrädesvis af de djur, som lefva däri eller i bottnens
omedelbara närhet. Därjämte medfölja naturligtvis alltid en
hel del oorganiska partiklar jämte förmultningsrester, såväl
animaliska, som vegetabiliska. Nissögat är en slamslukare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
