Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ölands fåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDS FÅGLAR
>3
insektlarver, som utvecklas i de väldiga ruttnande tångbankarna
på den långgrunda sydöstra stranden, finnes här i synnerhet
under juli—oktober ett utomordentligt rikt fågellif.
Konservator D:r Gustaf Kolthoff har i »Zur Herbstwanderung der
Nordischen Sumpfvögel uber die Insel Öland» lämnat
noggranna uppgifter om de öfver ön flyttande vadarna.
Jag öfvergår nu till att lämna en kort skildring af Ölands
natur och en öfversikt af de allmännare häckfåglarnas
fördelning på de olika områdena för att sedan utförligare behandla
hvarje art för sig.
Öland är närmare 12 mil långt och på det bredaste stället
över 1 Va mil bredt. Det skiljes från Småland genom
Kalmarsund, som är smalast vid Kalmar (6 km.). Ön bildar
egentligen en enda stor kalkstensklippa, som åt väster och öster
begränsas af de s. k. landborgarna. Den västra landborgen,
som är skarpt markerad, sammanfaller i norra delen af ön
ungefär med stranden, hvilken här på somliga ställen stupar
brant i hafvet, medan den söder om Borgholm på mellersta
och södra delarna af ön löper 2 å 3 km. från stranden och
lämnar plats för ett strandområde med god jord, delvis
upp-odladt och delvis bevuxet med skog, från Borgholm i norr till
Wickleby i söder. Skogen utgöres hufvudsakligen af löfträd,
vid Borgholm mest ek, söderut af blandad ek och björk samt
längs stranden al, och har öfverallt en riklig undervegetation
af hassel, slånbuskar och en. — Detta strandområde hyser en
stor del af våra behagligaste småfåglar: näktergalen, som är
utomordentligt allmän vid Borgholm, rödhaken, sångtrasten,
Sylvia atricapilla, S. salicaria, S. nisoria, S. sylvla, S. curruca,
löfsångaren, bastardsångaren, talgoxen, kärrmesen, törnskatan,
gulsparfven, grönfinken och bofinken.
Östra landborgen är svagare framträdande och begränsar
icke något trädbevuxet strandområde. Stranden är här ytterst
långgrund, så att man på vissa ställen kan vada flera hundra
meter ut, och är delvis betäckt af väldiga tångbankar. Talrika
grund sticka upp öfver vattenytan, och på dessa ha sälarna
sina hviloplatser. Alla de tre svenska sälarterna äro repre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
