Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ölands fåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÖLANDS FÅGLAR
IS
som eljest föga öfverensstämmer med det öländska folklynnet,
planterat skog, och dessa uppväxande barrträdsdungar ha
lockat en del fåglar att häcka, oftast — naturligtvis — kråkor
och skator, men äfven kajor och starar. Då dessa senare på
grund af bristen på äldre träd här icke kunnat finna sina
vanliga boplatser i ihåliga stammar, ha de löst bosättningsfrågan
på det sättet, att de inkräktat gamla skatbon, i hvilka man ofta
finner ägg af kaja eller stare. De ha sålunda tillpassat sig
efter förhållandena liksom Stockholms gråsparfvar på grund
af sin talrikhet mot sin vana lägga sina bon i träden, där det
är vanligt att finna dem i Humlegården och Kungsträdgården.
— En egendomlig boplats för stenskvätta fann jag en gång i
Gärdslösa, i det att boet låg alldeles öppet på en tufva i en
gammal vipbale, såmedelst markerande ägarens ogillande af de
smala öländska stenmurarna, hvilka bestå af tunna, flata
kalkstenshällar, lagda på hvarandra, endast en i bredd och således
omöjliggörande fästandet af ett bo emellan dem.
Alvarets lågväxta, men kraftiga gräsmatta ger uppehälle
åt tusentals hästar (alvardampar), kor och får. I trots af
bristen på träd och buskar är haren ganska allmän, och i
stenmurar och stenrösen håller vesslan till. Af de fåglar, som
anträffas på det egentliga alvaret, äro brockfågeln, vipan och
större strandpiparen jämte lärkan, stenskvättan och
kornsparfven (tämligen allmän) de vanligaste. Man kan säga, att
brockfågeln, vipan och lärkan ge alvaret dess karaktär, de två
senare på grund af sin talrikhet och brockfågeln eller, som den
på öländska heter, alvargremen, på grund af sin med markens
färg öfverensstämmande teckning och sitt klagande läte, som
så väl harmonierar med de ödsliga vidderna. För öfrigt
påträffas i de å alvaret talrikt kringströdda vattenfyllda mossarna
Anas boschas, acuta och querquedula, Totanus totanus,
Hydro-chelidon nigra, Sterna hirundo och paradisæa, Larus canus och
ridibundus, Podiceps auritus, Motacilla flava m. fi. Äfven
innehålla dessa mossar en rikedom på grodor och paddor,
däribland Bufo viridis och Råna agilis, som 1910 fanns talrik i
kärren vid Vickleby.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
