- Project Runeberg -  Fauna och flora / Tionde årgången. 1915 /
38

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små bidrag till de lägre ryggradsdjurens psykologi.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

38 FAUNA OCH FLORA

tama, honorna naturligtvis fortare än hanarne. Dessa
praktdjur bli då ägarens största glädje, gentemot människan bli de
som husdjur, men sinsemellan afgöra de alla oenigheter medelst
väldiga slagsmål. Här träffa vi på en betydande grad af
individualitet, bland flere hanar tager alltid en ledningen, men visst
icke alltid den störste; denne kan ofta vara en sådan intrigant
och ställa till sådan förargelse (t. ex. stympa eller rent af döda
andra), att man måste göra sig af med honom. Så äro
emellertid alla lacertor. I en större samling smålacertor,
representerande åtskilliga arter, hade jag en sådan där farlig
envåldshärskare, som jag ej kunde gripa på bar gärning, men
som ovillkorligen måste bort, ty hvarje dag visade en afbiten
ödlesvans eller en ihjälbiten ödla, hur illa han huserade. En
kaukasisk sandödla, något större än alla de öfriga, hade jag
redan tagit ut för att såsom den ende tänkbare föröfvaren
läggas i sprit, då efter en riktig liten jordbäfning i den
mossklädda delen af terrariet förbrytaren rusar fram, förföljande en
af mina dyrbaraste ödlor. Det var en mindre, kaukasisk
sandödla, som fört detta skräckvälde och därför måste bort. Men
likaväl som ett sådant där större sällskap kan uppvisa enskilda
slagskämpar och bråkmakare, finnas där också godmodiga
stackare, som — fastän fullt friska — äro mycket
tillbakadragna och ej våga sig fram till matställena förrän de andra
mättat sig. Det är alltså ej underligt, om man inom samma
art, kön och ålder får det ena djuret tamt och
»människovänligt» på få veckor, under det ett annat sent eller aldrig
riktigt aflägger sin vildhet och skygghet.

Intressant är att studera skillnaden mellan helt närstående
varieteter af samma art. Den kaukasiska sandödlan är, ehuru
större, starkare och vildare än sin europeiska släkting, både
skyggare och svårare tämjbar än denna. Ännu märkvärdigare
är förhållandet mellan den kaukasiska murödlans (Lacerta
saxicola Evers.) olika varieteter. Dessa äro ju ej alltför svåra
att tämja, från den typiska formen i norr till den lilla minsta
varieteten vid Titiis (var. chalybdea eller Portschinski), under
det den största af dem alla, den stora underarten rudis, är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:53 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1915/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free