Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små bidrag till de lägre ryggradsdjurens psykologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMA BIDRAG TILL DE LÄGRE RYGGRADSDJURENS PSYKOLOGI 39
alldeles omöjlig i detta hänseende. Sin otroliga skygghet
bibehåller hon under åratal i fångenskap, ett par exemplar hos
mig äro ej annorlunda i dag än för 3 år sedan! Det ser
nästan ut, som om detta stora präktiga djur (hon lefver i
fuktigare trakter än alla de andra varieteterna), som bevisligen
med en öfvergångsform härstammar direkt från den typiska
formen, lede af någon hjärndefekt — en fråga, som jag gärna
skulle ställa under en Edingers pröfning, blott materialet ej
vore så sällsynt och dyrbart. Jag borde kanske tillägga, att
de två nämnda exemplaren ej utgöra ett undantag, ty jag har
tvänne gånger hemfört dylika djur och gjort precis samma
iakttagelser, en kollega likaså.
Komma vi så till den sista gruppen, sköldpaddorna. De
stå intellektuellt allra minst på samma höjd som ödlorna, ofta
kanske öfver dem, fastän landsköldpaddorna såsom
hufvudsakligen vegetarianer med sina tröga rörelser och bekväma
lefnadssätt ej förmå visa sådana prof på intelligens som de på
rof och i vatten lefvande släktingarne. Tillräckliga bevis finnas
dock för landsköldpaddornas icke ringa förstånd, hur ofantligt
tama dylika kunna bli, hur de lyda namn o. s. v. Att
landsköldpaddor t. ex. kunna lockas af musik, bevisar följande lilla
historia, som jag har från den bekante framlidne herpetologens,
professor O. Boettgers i Frankfurt a. M., egen mun. B.
plågades lång tid af en positivspelare, som med en obehaglig
regelbundenhet lät höra sina ljufva toner utanför professorns
trädgård. En dag, då denne ej var vid särdeles godt lynne, ropade
han till positivspelaren, innan denne vefvat många hvarf, att
han skulle gärna få en slant, bara han ville draga hädan.
»Snälle herrn», bad då denne, »låt mig bara spela lite till, jag
ville så gärna träffa herrns sköldpaddor!» Han berättade för
professorn, hur hvarje dag, innan han spelat många minuter,
professorns båda sköldpaddor kommo fram till staketet och
stannade där. Att positivspelaren öppnat sitt hjärta för dessa
tacksamma åhörare, var ju ej att undra på, han fick nu också
spela vidare och vann en tredje intresserad åhörare eller rättare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
