Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Små bidrag till de lägre ryggradsdjurens psykologi.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SMÅ BIDRAG TILL DE LÄGRE RYGGRADSDJURENS PSYKOLOGI 41
Intressant var nu att se, hur olika de respektive djuren vande
sig vid mig och bortlade sin skygghet. Af den ena arten
{Clemmys caspica) blef den största fortast tam, af den andra
arten {Emys orbicularis) återigen den minsta; dessa båda djur
vande sig snart vid att jag berörde deras hufvud och ben,
utan att de drogo in dem, de kände mig tydligen såsom
varande den, som gaf dem mat. Snart började de komma efter
mig in i rummet. Under sommarens lopp fingo de nu den
vanan att komma in till mig, när jag frukosterade, och tigga
vid bordet. Det var både originellt och rörande att se, hur
väl de hörde och uppfattade slamrandet med servisen, när det
dukades - de kunde hvarken se mig eller bordet. Genast
började då klättrandet öfver tröskeln, och snart stodo de
bredvid mig med långt utsträckta halsar och frågande blickar. Jag
hade ju intet för dem ätbart vid kaffebordet, ty salt och rökt
kött rata de, utan tvingade de mig att beställa deras
köttranson till frukosten i st. f. som förut till middagen. De båda
andra sköldpaddorna förhöllo sig äfven framgent trots precis
samma behandling mycket reserverade, den ena caspican blef
aldrig hvad man kallar tam.
Jag har framställt detta exempel så utförligt därför, att vi
här ha att göra med den utpräglade individuella olikhet, man
hos ett så intelligent djur som kärrsköldpaddan kan vänta sig.
Att de båda »förtroliga» djuren voro från Böjykderédalen på
Bosporens europeiska sida och de »reserverade» från
Smyrnatrakten, förefaller kanske egendomligt, men har intet med
karaktären att göra, ty under sist förlidna år fick jag andra
Smyrnaexemplar af båda arterna lika tama, som de
ofvannämnda europeiska.
De unga sköldpaddorna äro som sagdt lustigast, de vänja
sig snart vid vårdaren och taga mat ur hans hand. De bli
snart så vanda vid att få maten t. ex. om morgnarne, att de
ställa till ett fasligt spektakel och slåss om platserna vid rutan,
så fort de märkt, att man kommit in i rummet. Om
sköldpaddorna och en del ödlor är det väl knappt för mycket sagdt,
att de lära känna sin vårdare, andra reptilier lära väl på sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
