Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Synzoisk fröspridning genom däggdjur och fåglar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SYNZOISK FRÖSPRIDNING GENOM DÄGGDJUR OCH FÅGLAR 73
Hämpling. Västerås. — Ur tvenne undersökta bon
utplockades fjorårsstjälkar af gulmåra med en och annan delfrukt
kvar. I det ena boet funnos dessutom mossbitar {Hypna och
Hylocomia) i sparsam mängd.
Kråka. Amundsgrund. — Boet innehöll endast helt få
lefvande växtdelar: H. parietinum och skägglaf.
Ljungpipare. Lafrik rished strax ofvan trädgränsen på
fjället Forsahappen i norra Jämtland. — Boet låg på en tufva,
bevuxen med kråkris, odon, renlaf och prostrat dvärgbjörk,
samt innehöll 4 ägg d. 1 juli 1914. Bomaterialet utgjordes af
hopsamlade lafbitar (renlaf och andra Cladonia-arter) med spårs,
inblandning af blad af dvärgbjörk och lingonris jämte helt få
smärre mossrester (H. parietinum och D. sp.).
Lafrester i fågelbon, byggda i träd och buskar, tillhöra i
regel epifytiskt lefvande arter, och för dessa är den synzoiska
spridningen säkerligen af mycket ringa betydelse. Jordlafvar
träffas vanligen endast i nästen, som placerats på marken.
I flertalet af de i det föregående beskrifna bona ingå mossor
i större eller mindre mängd. Särskildt omtyckta äro
skogs-mossorna {Hylocomia), och dessa finnas ju också att tillgå nära
nog öfverallt och i obegränsade kvantiteter. Rätt ofta
förekomma äfven Hypnum-arter, under det att de så vanliga
björnmossorna {Polytrichum commune m. fi.) ej tyckas erbjuda något
lämpligt byggnadsmaterial.
Alla ofvan anförda gräs och örter äro vinterståndare,
d. v. s. strån och stjälkar stå kvar öfver vintern. Ännu
påföljande vår, när de insamlas af fåglarna, kunna många
af dem innehålla grobara frön i sina kapslar eller vippor.
Så är exempelvis fallet med tuf- och kruståtel {Aira cæspitosa
och flexuosa), fårsvingel {Festuca ovina), ängsgröe {Poa
pratensis), måre-arter {Galium aparine, Mollugo och verum),
silfverfingerört {Potentilla argentea) m. fi.
Största utsikten att nå marken, medan de ännu ha
grobarheten i behåll, äga frön och niossbitar, som ingå i löst
hopfogade bon, anbragta i löffällande träd och buskar, under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
