Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smärre meddelanden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I38 FAUNA OCH FLORA
öfverraskats med att afskala basten från lindens grenar i och för
bobyggnad.
Här i Göteborg har jag flerfaldiga gånger om vårarne iakttagit
lindar, ganska illa tilltygade genom dylik bastafskalning, och jag
har i hågkomst af den första notisen i »Fauna och Flora» trott, att
gråsparfvarna voro ensamma skyldiga till denna åverkan. Men i
dag på morgonen observerade jag en kråka i en af lindarna i
Brunnsparken tydligen sysselsatt med ett ovanligare förehafvande.
Vid närmare efterseende befanns hon sitta tämligen långt ut på en
rätt svag gren, hvilken häftigt gungade under hennes arbete. Detta
bestod däri, att hon med kraftiga ryck med näbbet drog åt sig
stycken af lindens bast. De lösslitna styckena hopvekos i näbbet,
alltefter som de kommo loss, och med ett sålunda bildadt litet nystan
flög hon i väg. Redan efter ett par minuter var hon tillbaka och
upprepade på nytt sin förra manöver.
Anmärkningsvärdt är, att 3 olika djurspecies nu iakttagits
använda lindens bast som bomaterial.
Göteborg den 21 april 1915.
Emil Bäcklin.
Med. lic.
Iakttagelse af fåglar under solförmörkelsen 1914.
Som ett litet bidrag till den öppnade enquéten beträffande
fåglarnas förhållande under solförmörkelsen i sistförflutna augusti månad
kan jag meddela följande små iakttagelser, hvilka kanske förtjäna
att upptagas i tidskriften, fastän jag till stor del redan publicerat
dem i en landsortstidning: Karlskronatidningen för den 26 augusti.
Först kan det kanske vara skäl att påpeka den förändring i
uppfattningen af solförmörkelsefenomenet, som tyckes ha försiggått
i fåglarnes omdöme sedan medeltidens dagar, om man får tro
med-delarne, ty på t. ex. 1400-talet grepos fåglarna vid total
solförmörkelse af ett slags panisk förskräckelse, som var så häftig, att de
föllo döda till marken. Så berättar Riccioli, att vid den totala
solförmörkelsen år 1415 man såg fåglar falla till marken, döda af
skrämsel. Om någon sådan dödlig förskräckelse i fågelriket öfver
solljusets försvinnande om dagen förtälja icke senare urkunder, men
väl, att fåglarna föllo till marken. Så vid den totala
solförmörkelsen år 1560, hvarifrån följande utrop från ögonvittnen citeras:
»Hvilket under! Stelnade af fasa föllo fåglarna till marken.» Från
solförmörkelsen den 9 juli 1842 flöda de djurbiologiska
observationerna, och det kan kanske vara skäl att här omtala några af
dem i citatets form:
»I Cremona lär enligt observatörers påstående en ofantlig massa
fåglar ha fallit till marken. Zamboni, uppfinnaren af de torra
staplarna, säges ha sett en sparf falla ned bredvid sig.
Herr Piola, som befann sig under ett träd i närheten af Lodi,
märkte, att fåglarna upphörde att sjunga, då mörkret inträdde, men
ingen föll till marken.
I den berättelse, som abbé Zantedeschi från Venezia tillställde
Arago, läses, att då den totala förmörkelsen inträffade, fåglarna ville
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
