Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteratur.
Rolf Palmgren, Helsingforstraktens fågelfauna. (Acta Societatis
pro fauna et flora fennica 38, N:o 2). Helsingfors 1914. Med en
karta och 10 figurer.
Det bör väl äfven intressera Fauna och Floras läsare att taga
del af det viktigaste, som tilldrager sig i vårt gamla broderland på
andra sidan Östersjön, särskildt då författaren begagnat sig af vårt
eget språk.
Ofvanstående afhandling är ett ganska betydande arbete,
grundadt som det är på dryga 15 års studier i den finska hufvudstadens
omgifningar. Man förvånar sig öfver den rikedom på arter denna
trakt företer, ett antal, som stiger ända till 240 arter. Men så äro
också terrängförhållandena ovanligt omväxlande. För dessa jämte
deras utmärkande fågellif redogöres i afhandlingens förra del.
Härvid skiljer förf. mellan de häckande fåglarna (sommarfaunan), de
öfvervintrande och de öfverflyttande fåglarna. Sommarfaunans
närings-och häckningslokaler kunna i korthet sammanfattas som följer:
Saltsjölokaler, sötvattenslokaler (åar, bäckar och träsk),
skogskärr och myrmarker, öppna sumpmarker (mer och mindre fuktiga
ängar), solöppna lokaler, buskmarker och skogar jämte trädgårdar
och parker samt människoboningar. Skogen består dels af löfskog
(ek och björk), dels af barrskog (tall och gran) jämte blandskogar.
I afhandlingens andra del göres en uppräkning af fågelarterna
och meddelas oologiska iakttagelser. Man förvånar sig öfver att
sådana vildmarksfåglar som järpen och orren häcka i den finska
hufvudstadens omedelbara omgifningar. Ännu intressantare
häckningsgäster äro rödhämplingen (Carpodacus erythrinus) och
som-margyllingen (Oriolus galbula), ett par arter, som knappast kunna
sägas tillhöra vår fauna. Den förra arten, som mest vistas i
parker och trädgårdar, är stadd i tilltagande. Dess sång bestämmes
som hvisslande. Den senare är sparsamt förekommande.
I en tredje afdelning redogöres för fågelfaunans förändringar
under senare tider, hvarvid i första rummet naturkrafterna men äfven
i icke ringa grad de förändrade kulturella förhållandena varit
bestämmande. Som en viktig omständighet härvidlag nämnes den
cyklonartade augustistormen den 28/s 1890, som genom skogens
devastering förstörde en massa naturliga häckplatser. De under
följande år uppstaplade vedtrafvarna blefvo artificiella häckplatser,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1915/0147.html
