Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Livia juncorum Latr. och dess gallbildning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
L1VIA JUNCORUM LATR. OCH DESS GALLBILDNING I 55
natus Michx. var. legitimus Engelm. (den senare växtens namn,
J. paradoxus E. Meyer, hänvisar just på denna missbildning)
och J. Elliotu Chapm. I ett senare arbete (II, 79) nämner
Buchenau ytterligare 5 Juncus-arter, å hvilka cecidiet ifråga
iakttagits. Dessa äro Juncus anceps Lah. var. atricapillus
Fr. B., J. prismatocarpus R, Br. var. Leschenaultii Fr. B., J.
niponensis Fr. B., J. acutiflorus Ehrh. och J. marginatus Rostk.
De deformerade skotten, å hvilka man finner ljust gulbruna
eller köttfärgade larver af Llvia juncorum med sin plattryckta
kropp och korta antenner, utgöra icke blott omvandlade
blomställningar, utan uppträda mycket ofta äfven å vegetativa
sidoskott, ja, till och med å hufvudskottet tätt ofvan marken.
Enligt Buchenau äro för gallbildningen följande
morfologiska egendomligheter karakteristiska. Stamleden förkortas
och blifva vanligen alldeles outvecklade, så att bladen skenbart
komma att utgå från en och samma punkt och på detta sätt
gifva intryck af täta, sammanträngda, nästan kvastlika
gytt-ringar. Därjämte kompliceras skottbyggnaden därigenom, att
riklig skottbildning inträder från axlarna af nästan samtliga
blad, hvilka äro insererade efter en divergens mellan 1J2 och 1/a,
fast icke fullt regelmässigt, så att skottens ställningsförhållande
underkastas mångfaldiga vridningar och förskjutningar. Bladets
sliddel blir i ifrågavarande skott mäktigt utvecklad och antager
lifligt purpurröd färg,1 medan skifvan starkt reduceras och
endast representeras af en kort, ofta bågböjd spets med
bibehållen grön färg. De nybildade skotten blifva till ett antal af
4—6 eller därutöfver samlade till en flera centimeter lång,
bred kvast.
Detta hvad angår deformationen, när den träffar vegetativa
skottsystem. En liknande skottbildning äger emellertid rum i
1 Så länge skotten ännu äro inneslutna inom bladaxlarna och icke direkt
utsatta för ljuset, hafva de grön färg. Först i ett senare stadium inträder
röd-färgning. I Buchenau’s arbete, som skrefs 1870, då växtpigmenternas biokemi
ännu var föga undersökt, hyllas den vid den tiden på vissa håll gängse
uppfattningen, att den röda färgen uppstår ur den gröna genom omvandling af
klorofyll. Rödfärgningen framkallas emellertid, som jag på annat ställe (Gertz, I, 45)
visat, af anthocyan, ett af klorofyll oberoende, i cellsaften löst rödt färgämne,
som i detta fall ymnigt uppträder i gruudväfnadens celler.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
