Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Litteratur.
H. Nilsson-Ehle, Den moderna ärftlighetsläran. (A.-B. Nord.
Bokhandeln i distribution).
Inom biologien i allmänhet, men särskildt på botanikens fält,
emedan försöken där lättare kunna utföras och öfverskådas, ha
under de senare åren ett intensivt och i många afseenden
framgångsrikt arbete utförts för utrönandet af ärftlighetslagarna och deras
verkningar. I Sverige har man också ägnat denna intressanta
forskningsgren sin uppmärksamhet, särskildt vid Svalöf, och den
ofvannämnde förf:s namn är väl kändt och nämnes med aktning långt
utom vårt lands gränser, då det är fråga om undersökningar på
mendelismens område. Det är därför otvifvelaktigt mycket
värdefullt att från så kompetent håll fä en i allmänfattlig form gjord
framställning i detta ämne. Att lämna något verkligt referat af det
föreliggande arbetet låter sig af utrymmesskäl ej göra, utan måste
hänvisas till direkt studium af detsamma för den, som hyser
intresse för denna onekligen ytterst viktiga gren af biologisk
forskning. Ett särdeles godt intryck röner läsaren däraf, att förf. ej
nöjer sig med att, såsom ofta eljest plägar äga rum, blott framställa
mendelismens tydliga landvinningar inom de enklaste och
lättfattligaste fallens krets, utan äfven genomgår en del mera komplicerade
fall och söker förklara, hvarför de erhållna resultaten då ej längre
hålla sig efter det vanliga schemat. Dessa förklaringar äro alltid
intressanta och ofta tillfredsställande. Förf. anser, att nedärfningen
af egenskaper i regel skall följa Mendels lag »åtminstone vid
korsningar mellan olika ärftliga typer, tillhörande samma växtart. . .»
Men med vetenskaplig ärlighet erkänner han också dess
begränsning. Och försiktighet är af nöden. Det är ej så särdeles många
år sedan De Vries’ mutationsteori med mycket buller och bång,
säkerligen med mera dylikt än upphofsmannen önskade, gick sin
rundtur och särskildt i botanistkretsar accepterades med på vissa
håll nästan fanatiskt trosnit. Det må dock erkännas, att man då
hade vida färre och mindre klara fakta att bygga på än med
afseende på Mendels ärftlighetslära nu. Men så får nu också
mutationsteorien nöja sig med en relativt anspråkslös ställning.
Med afseende på mendelismen och dess ställning till »det stora
utvecklingsproblemet» yttrar sig förf. försiktigt. Han säger, att
sedan man genom den mendelska forskningen trängt djupare in i
formernas natur, man eventuellt skall kunna närma sig till en bättre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Thu Feb 8 00:19:53 2024
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1915/0190.html
