Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Harar med svarta öron.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HARAR MED SVARTA ORON
245
I Nordamerika finnas åtskilliga geografiska former af harar,
mer eller mindre närsläktade med våra, men ehuru dessa ofta
ha svart i spetsen af öronen i större eller mindre utsträckning,
synes ingen ha öronen helsvarta. Sålunda tyckes ej någon
parallellform till denna varietet vara känd från andra håll.
Hararnes gråbruna sommarfärg åstadkommes, såsom ju är
regel hos däggdjuren, genom en blandning af svart
melanin-pigment och ett gult lipochrom. Variation i färgen uppstår
sålunda därigenom, att det ena eller det andra af dessa
färgämnen ökar eller minskar, så att det antingen dominerar eller
undertryckes. I extrema fall kan man alltså tänka sig tre
möjligheter: 1. Melaninpigmentet utbildas i så riklig mängd,
att det helt och hållet skyler det andra färgämnet, hvars
närvaro eller frånvaro sålunda ej alls kan skönjas. Detta
fenomen kallas melanism och djuret är därvid rent svart. 2. Det
svarta färgämnet felslår fullständigt, så att endast lipochromet
gifver färg åt djuret. Detta fenomen kallas xanthochroism
och djuret är gult. 3. Både melanin och lipochrom felslå.
Djuret saknar alltså färgämne och är hvitt. Fenomenet kallas
albinism.
Alla dessa variationsfaser uppträda hos vår svenska hare.
Vi ha ju åtskilliga svarta harar iakttagna, de flesta från
Kalmar län. Gula harar träffas också då och då. Då jag ännu
var skolpojke, fick jag t. ex. skjuta en sådan vid Ringstad,
Östra Eneby s:n, Östergötland. I Riksmuseets samlingar finnas
tvenne dylika gula harar. Albinoharar ha i denna tidskrift
omtalats från Ulfön. En af dessa finnes i Riksmuseum. Vår
svenska hare synes alltså ganska fallen att variera och
åtminstone i vida högre grad än t. ex. de amerikanska hararne.
Den amerikanske zoologen E. W. Nelson säger t. ex. i en
monografi öfver Nordamerikas harformer: »Både melanism och
albinism äro ytterst sällsynta bland amerikanska harar. Jag
har sett två melanistiska exemplar, ett af Sylvilagus1 palustris
1 Sylvilagus är ej en egentlig hare utan snarare kanin. Den föder nakna
och blinda ungar i motsats mot hvad fallet är hos släktet Lepus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
