Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE UNDER ÄLDRE TIDER 263
Döttrar, jemte andra Bygdens produeter». De hyra sig en
tjänare, som är stursk öfver namnet Bastard, hvilket visade,
att han hade hvitt blod i ådrorna, och ge sig i väg mot
nordost. Man går från gård till gård under samlande af örter och
insekter, af hvilka senare han snart får så fullt, att han måste
med nålarne sätta fast dem i hatten. Vid ett tillfälle, då det
gällde att få mat och nattkvarter hos »en rik och krasslig 52
års enka, varnade mig min dräng, som der var bekant, att ej
skrämma Slag och Moder-dåningar på Frun, med insekterna på
mitt hattbräm, hvarför jag sorgfälligt vände kullsidan från dess
ögon och gömde sedan hatten i en vrå». Här som på många
andra håll är det Sparrmans läkarkunskaper, som hjälper
honom fram; han’ ger ordinationer, för hvilka han betalas
med mer eller mindre hyggligt bemötande, husrum och mat.
»Min mun vardt genast satt i arbete med Ost, Smör, Bröd,
Vin, Thévatten, samt afhandling om Gickt, Slag, stark Näsblod,
Hosta, och salig mannens vattu-sot; Gumman var andägtig att
höra och jag att äta, så vida mina föreläsningar det kunde
medgifva». Det är dock ej öfverallt det bjudes på så god
för-plägnad, men gästfriheten är en allmän dygd. Folket är
burget, men landet är kargt och föga odladt; gårdarna ligga mycket
glest och deras ägare lefva af boskapsskötsel, vinodling —- det
är de berömda constantia-vinerna som här beredas — och
åkerbruk. Hvete och korn är det enda som odlas, och de
odlade åkrarna äro i allmänhet hvarken stora eller många. Alla
ha de slafvar, och på ett ställe klagar uppsyningsmännen öfver
att husbonden ej vill hålla några slafvinnor, genom hvilkas
»förökande» han skulle vinna mycket mer än på det stuteri,
hvaraf han nu hade sin förnämsta inkomst. Förhållandet
mellan slafvar och husbönder är ej det bästa; de förra piskas
allmänt och straffas hårdt för alla felsteg; på ett ställe
omtalas, hur en elak gumma hade sin slafvinna gående med en
tung järnkedja om foten. Till gengäld få husbönderna om
nätterna sofva med laddade bössor och väl instängda;
slafvarna, säga de, äro aldrig att lita på, och utbrott af deras hat
med stundom blodig hämnd äro allmänna samtalsämnen. För-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
