Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FKÅN ÄLDRE TIDER 27 I
äro nästan utrotade, hvilket i än högre grad är fallet med
lejonen. Kommer något sådant in från norr eller öster, blir
det snart bortskjutet. Leoparderna återigen hålla sig kvar i
de bergiga skogstrakterna och göra stor skada; dock anfalla
de knappast människorna. Hyenor och svarta markattor finnas
i de senare ej allmänna. Gräfsvin och jordsvin (»Berg-Varkens»
och Aard.-Värkens») omtalas och af antiloper egentligen blott
den lilla vackra buskbocken, som förut varit okänd för
vetenskapen, men nu afbildas och beskrifves under namn af Antilope
sylvatica} Utom denna, som är allmän i skogsbältena, synas
här och hvar spår af en liten antilop af en hares storlek.
■»Gnometie äfven Evertie kallad.» Det är den lilla äfven af
Thunberg funna och af honom beskrifna Cephalophus
mon-ticola, som ännu är allmän utefter sydkusten. Harar, säger
Sparrman, finnas åtminstone tvenne särskilda slag. Bufflarna
äro ganska allmänna och gjorde »Botanicerandet mindre säkert».
En »Tigerboschkatt» fserval) och en »Greisbock» (Raphicerus
melanotis) »blef jag ock en gång varse».
Den 9 oktober gick man åter öfver Brackrivier, Houtniquas’
västra gränsflod, hvarefter kursen ställdes mot norr upp mot
Oli-fantfloden och så åter mot öster genom Lange Cloof, den stora
dalen mellan floden i norr och Svarta bergen i söder. Det är
i början mest carrow-land, där stora hjordar af fettsvansfár
beta. Längre mot öster svänger man emellertid åter ned mot
kusten in i Sizicomma, som är kustlandet öster om
Houtniquas, och där är skog med godt om elefanter. Hottentotterna
ha sina hyddor lindade med långa remsor af elefantkött, som
skulle torkas, och Sparrman bjudes därpå, men det föreföll
honom så oaptitligt, att han vägrade, trots han i Söderhafvet
hållit till godo med hundkött. En mycket vidlyftig skildring
om dessa djurjättar lämnas, dock endast efter hörsägner; där
är godt om elefantjägare, och de pumpas vederbörligen på
sina erfarenheter. På vägen genom Lange Cloof göras många
fina botaniska fynd, så af essen-trädet, hvilket gett namn åt
Essenbock och Essenfloden, en af de många små och på soni-
1 Nu Iragelaphus sylvaticus.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
