Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några svenska forskningsresor från föregående tider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVENSKA FORSKNINGSRESANDE FRÅN ÄLDRE TIDER 275
i vår gryta, och en del rördes till en liten skål Caffe. Ett
stycke Elandskött utgjorde tredje rätten». Juldagen låg man
som vanligt vid en göl af floden och lurade på flodhästar.
Den 29 december bröts upp mot väster till Lilla fiskfloden,
en biflod till den stora, där man fick härberge hos en gammal
elefantjägare, som här odlat upp en liten gård, och där
nyårsaftonen firades »af vårt värdfolk med ett par Psalmer och
kortspelet klaverjass». Landet här, Akter Bruntjes Hoogte,
är delvis bebyggdt men ännu mycket rikt på villebråd, hvarför
en gifvande 14 dagars jaktfärd företages ännu längre mot väster
omkring öfre loppen af de många småfloder, som rinna ner från
de strax norr härom liggande Snöbergen. Det är de vanliga
stordjuren, som jagas, men dessutom omtalas och ses Rheebockar,
(Pelea capreolus), Riet Rhebock (Cervicapra arundinacea),
Flacksteenbock eller Bleek-Bock (Ourebia scoparia), Stenbock eller
Greisbock (Rhaphicerus), Klippspringare (Oreotragus saltator),
babianer, harar, råttor, mullvadar och mycket annat. Den
afrikanska honungsgräflingen eller rateln och dennes enligt
Sparrmans uppgift trogne medhjälpare och följeslagare
honungsgöken skildras på många sidor. Här bo buschmän, och Sparrman
förargas öfver deras grymma behandling; de jagas och skjutas
som öfriga vilddjur.
Den 21 januari sker åter uppbrott, och nu ställes kosan
hemåt. In i kafferlandet kom man sålunda ej; men man var
dock alldeles på gränsen, och en af de första dagarna under
hemmarschen uppvaktas expeditionen af en hel hord kaffrer,
anförda af tre »capitener». De föreföllo i början ej vidare
vänligt stämda, och hottentotterna darrade som asplöf, men
genom Sparrmans mycket bestämda och afvisande sätt att
behandla dem, laddandet af bössorna med en massa kulor och
andra hotande åtgärder, stämde de snart ned tonen och blefvo
helt höfliga. »Capitenerna» fingo litet tobak, och dagen därpå
aftågade de till sitt land igen.
Hemfärden, som skildras i helt korta drag, går ungefär
efter samma stråk som ditfärden, och det är samma
botaniserande, samlande och jagande. Sparrman får stundom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
