- Project Runeberg -  Fauna och flora / Fjortonde årgången. 1919 /
28

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Comments? |   

Print (PDF) - Color (PDF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2 8 FAUNA OCH FLORA

några veckors bortovaro kom åter, befanns det, att de båda
grönlingarna blifvit så illa tilltygade (stora partier af huden
voro affládda) af sina medkamrater, att de till min stora ledsnad
inom kort dogo på grund af den erhållna skadan.

I fångenskap lägger grönlingen gärna bort sitt nattliga
lefnadssätt och blir mera orädd. Ställer man sig framför
akvariet, kommer fisken ofta snart nog fram från sitt gömsle.
Dess egendomliga rörelsesätt därvid kan mest liknas vid en
studs, hvarvid djuret i mjuk båge far fram öfver bottnen för
att efter en stunds hvila upprepa samma manöver och komma
ett stycke längre på väg. Ganska tvära och hastiga
vändningar är fisken också i stånd till. Mestadels ligger den dock
dagen i ända dold för nyfikna blickar. — Då syrehalten i
vattnet någon gång gått ned under gränsen för det tillbörliga,
ser man djurets gällock arbeta rytmiskt fram och tillbaka,
under det att fisken tidvis utför de mest energiska
tuggnings-rörelser, som om den verkligen hade något ätbart i munnen.
Och så stiger den plötsligt under slingrande rörelser af kroppen
upp till ytan, slukar luft och afger den förbrukade genom mun,
analöppning och alltemellanåt äfven genom gälöppningarna
som redan nämndt. Den vänder sig därpå rätt oskickligt om,
dunsar till bottnen af sin egen tyngd och kan så liksom
hjälplös och likgiltig falla från sten till sten, innan bottnen är
uppnådd. Stiger fisken på detta vis för ofta upp och snappar
efter luft, sväller kroppen af den i öfvermätt insupna luften,
och djuret ligger snart med buken i vädret uppe i vattenytan
och förmår inte gå ned till botten; blodkärlen skimra därvid
på grund af sin röda till violetta färg genom den tunna och
genomskinliga bukhuden Nu är skyndsam hjälp af nöden,
och består denna lämpligen i att sänka vattenståndet och börja
med genomluftning eller bättre direkt tillförsel af friskt vatten;
och krisen är snart öfver. Såsom man redan af vistelseorten kan
förstå, är grönlingen inte som förut omtalade anförvandter i
behof af att direkt gräfva ned sig i bottenskiktet, och i
akvariet visar den heller inte tendens därtill, hvarken sommar eller
(som man skulle kunna förmoda) vinter. I sammanhang här-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 26 00:19:24 2007 (jr) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1919/0032.html

Valid HTML 4.0!