Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM SYDAMERIKAS HUNDDJUR 13
sin berättelse om resan med fartyget »Beagle» omtalar Darwin
hundar från dessa trakter vid åtminstone två tillfällen. Under
exkursionen i Beaglekanalen i januari 1833 skrifver han för den
28:de af sagda månad, att nattens tystnad då och då bröts af en
hunds skällande. På ett annat ställe omtalar han en episod,
som ägde rum, då fartyget låg för ankar i Port Famine. I syfte
att skrämma infödingarna (omnämnda som eldsländare af
Darwin) affyrades en natt en raket öfver deras hyddor.
Resultatet häraf var först buller och rop, och hundarna hördes
skälla. Men strax efteråt rådde djup tystnad. Då Port
Famine är beläget på Brunswick-halfön, är det kanhända ej
alldeles riktigt att kalla infödingarna på denna plats för
»eldsländare», men otvifvelaktigt hade indianerna på båda sidor om
Magellanssundet liknande lefnadssätt, och det är därför af
intresse att få det fastställdt, att hundar höllos vid denna tid
såväl på Eldslandet som på motliggande delar af kontinenten.
Ehuru sålunda hundarna måste hafva införts till Eldslandet
före Darwins tid, är det naturligtvis ej fullständigt uteslutet,
att de skulle kunna hafva medförts till dessa länder af några
tidigare europeiska pioniärer. En spanjor, SaRMiENTO, försökte
t. ex. så tidigt som omkr. 1584 — 85 att grunda ett nybygge
just vid Port Famine, ehuru han misslyckades.
Det är likväl ingalunda nödvändigt att antaga, att de
hundar, som nu hållas af indianer lefvande vid Magellanssundets
stränder, införts från Europa, ty på åtskilliga olika ställen i
Sydamerika höllos hundar i förcolumbisk tid. Tschudi citerar
Garcilaso de la Vega och fäster uppmärksamheten på det
faktum, att tamhundar voro af stor vikt för bl. a. folkstammen
Huanca allaredan århundraden innan spanjorerna framkommit
till Peru. Tschudi påpekar också, att skelett och mumier af
hundar finnas i prähistoriska indiangrafvar isynnerhet i de
trakter af Peru, som varit bebodda af Huancas. Tschudi
kallade denna hund Canis ingae. Dessa hundar hafva senare
studerats af flera forskare, framför allt af Nehring, som
påvisat, att domestikationen gått så långt, att flera olika raser
utvecklats. Nehring förklarar, att enligt hans åsikt, som stöder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
