- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
29

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

GRÖNGÖLINGENS OCH GRÅSPETTENS GEOGRAFISKA UTBREDNING 29

varande släktet är eurasiatiskt. I sydöstra Asien såväl på
fastlandet som på Sundaarkipelagen lefva rätt talrika
Picus-former, som delvis utmärka sig genom sina granna färger och
i brokighet vida öfverträffa äfven vår gröngöling. För att gifva
en föreställning härom torde det vara skäl att i korthet
omnämna några olika typer. Första priset i brokighet torde då
tagas af P. erythropygius. Den har svart hufvud med hos
hanen röd hjässa och hvitt tinningband, strupen och
kräftrak-ten äro gula, och slutligen är gumpen, som namnet säger, röd.
Denna granna hackspett är hemma i Kochinkina, och en
åtminstone mycket liknande finns i Birma och Siam. P. vittatus i
Bortre Indien samt på Java och Sumatra utmärker sig genom att
ha hufvudets sidor och buken strimmiga i svart och hvitt. P.
puniceus på Malacka och de stora Sundaöarne prålar med
purpurfärgade vingar och har gult i nacken bakom det röda
o. s. v. Några flera exempel torde knappt behöfva framdragas,
ty af det redan sagda är ju redan uppenbart, att detta släkte
har sin största utveckling och formrikedom i Sydostasien.
Det är därmed sannolikt, att här är att söka det centrum, från
hvilket såväl gröngölingar som gråspettar utstrålat. De förra
ha utbredt sig västerut och framträngt genom västra Asien
till Medelhafsländerna samt tagit hela mellersta och västra
Europa i besittning. När efter istidens slut klimatet blef
gynnsammare här på den Skandinaviska halfön, vandrade sannolikt
gröngölingen in hit samtidigt med eken och andra ädlare
löfträd. Under Littorinatiden, då klimatet var som bäst och
bättre än nu, gingo ju åtskilliga af dessa löfträd längre mot
norr än i nutiden, såsom våra botanister och geologer visat.
Det är otvifvelaktigt, att gröngölingen framträngde mot norden
i jämna steg härmed. Så inträffade åter så småningom en
klimatförsämring, som dref tillbaka de ömtåligare af florans
representanter och väl äfven samtidigt faunans till de
gränser, de nu i stort sedt hålla. På vissa ställen ha dock
floraelementen på grund af gynnsamma omständigheter kunnat hålla
sig kvar längre, och i vissa fall ända till nutiden, äfven ganska
långt norr om sin egentliga utbrednings nordgräns. De ut-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1920/0031.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free