Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
SMÄRRE MEDDELANDEN
fynd till ett par ynglingar från grannbyn, hvilka styckade stören
och använde bitarna till lockbete för räfskytte från vakglugg(!)
Dessförinnan hade man emellertid öppnat fisken, hvarvid
påträffades en väldig massa rom — enligt uppgift minst 10 liter —,
som i likhet med inälfvorna befanns vara fullkomligt frisk och
säkerligen skulle ha kunnat lämna material till en härlig Elbe-kaviar.
Nu fick den hamna i sjön.
Dä undertecknad vid besök på Möja under påsken fick
meddelande om händelsen, gjordes genast undersökning på den plats,
där det ovanliga räfbetet blifvit utlagdt. Trots ifrigt letande kunde
jag emellertid icke hitta andra lämningar af stören än några bitar
af gällocken. Det öfriga hade räf och kråka dragit bort med.
Jag kan naturligtvis icke gå i god för tillförlitligheten af det
mera på en höft uppgifna måttet på stören. Men är det riktigt att
han varit drygt 2 m. lång, så torde han ha hört till de större af
sitt slag, som anträffats vid våra kuster, åtminstone i Östersjön.
Stockholm i mai iqio. ^,, „ , ,,
1 Thor Högdahl.
De flesta exemplar af stör, som tillvaratagits vid våra kuster,
ha varit jämförelsevis små, men störar af samma längd som den
nämnda ha nog också erhållits, t. ex. 1884 i Bråviken. Det största
svenska exemplaret torde vara det som omtalas af Lindström såsom
strandadt vid Gotland. Det mätte 4 m. 15 cm. Förr i tiden kunde
man i Elbe få exemplar af mellan 5 och 6 m. längd. Red.
Sidensvansens ströftåg vintern 1918—19.
Enligt flera meddelanden, synliga i Fauna och Flora, har
sidensvansen under förra vintern uppträdt i södra Sverige i
ovanligt stora flockar och visat sig på trakter, där man ej är van att
se honom, och anledningen till denna företeelse efterfrågas. Ett
fullgiltigt svar kan säkerligen ej gifvas, ty sidensvansens ströftåg
kring landet påverkas helt visst af flera betingelser. I förevarande
fall har man emellertid rätt antaga, att en särskild omständighet i
hög grad spelat in och måhända kan betraktas som den
hufvudsakliga driffjädern till den vackra fågelns uppträdande i södern.
Rönnen hade under förra vintern ett dåligt år i Norrland,
och åtminstone i denna trakt af Västerbotten fanns praktiskt taget
ej en rönnbärsklase, under det att tillgången på denna af
sidensvansen eftersökta frukt söderut var riklig. Här finnes heller ej
något annat ■ att bjuda på. Oxeln förekommer ej, häggen är
sällsynt och är att räkna med blott i ett fåtal trädgårdar, och för
öfrigt håller sidensvansen till godo med den endast i nödfall.
Han kom hit i oktober 1918 som vanligt, men då bordet ej
var dukadt, försvann han genast, och naturligtvis drog han till
sydligare trakter, som bättre kunde tillfredsställa hans aptit. Stora
skaror, som annars bruka hålla till här uppe hela vintern, ha
således öfversvämmat de sydligare landskapen, och det är gifvet, att
de under konkurrensen trängt hvarandra in på nya områden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
