Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52
FAUNA OCH FLORA
må emellertid framhållas en nära släkting till de hos oss
odlade korn elibuskarna, Cornus Volkensii, hvilken af Mildbræd
här först påvisades och som förut varit känd blott från
Kilimandscharos sluttningar, numera äfven från andra högre
bergstrakter i Afrika. Lättare är det att studera och samla
af skogens undervegatation. Framträdande äro där flera
vackert blommande representanter för den tropiska familjen
Acanth-aceœ, liksom anförvandter till våra nässlor, däribland en (Pllea
Johnstonü), hvilken förut blott iakttagits i Kilimandscharos och
Ruwenzoris montana skogar: Här och där står den
buskar-tade Dracœna afromontana med från grenarnas spetsar
nedhängande hvita blomsamlingar, en släkting till de små
palmliknande arter, som vi ibland se odlade som krukväxter i våra
hem. I den lösa myllan invid stigen finna vi en växt, som i
hög grad liknar vårt vanliga grodblad och som först väcker
en oangenäm föreställning om, att människan redan lyckats
förvanska denna jungfruliga vegetation. En närmare
granskning visar dock, att det visserligen är en Plantago major
närstående art, vi funnit, men hvilken dock är från denna skild,
Dess namn är Plantago palmata. Att den är fullt
ursprunglig på platsen framgår af, att den i öfrigt är känd endast från
det tropiska Afrikas högre berg, såsom Kilimandscharo,
Abyssinien, Ruwenzori och Kamerun. En annan intressant art af
ett kändt nordiskt släkte är Thaüctrum rhynchocarpum,
hvilken uppträder på öppnare platser, klättrande i buskarna.
Äfven träden äga sin flora, i det öfverallt epifytiskt växande
arter slagit sig ned och frodas på deras stammar och grenar.
Orchidéerna äro fåtaliga och framträda föga; endast en
blommande art sågs, den lilla Polystachya kermesina med lackröda
blommor, hvilken hittills blott är anträffad på Ninagongo.
Rikare och yppigare äro mossorna och ormbunkarna, hvilka
ofta hölja stammarne som i ett grönt täcke. Det är dessa, som
framför allt ge skogen dess prägel af saftig grönska och
yppighet.
Vägen bär slingrande uppåt och så med ens, på ungefär
2,800 meters höjd, slutar skogen, och förvånade öfver afbröt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
