- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
132

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

132 FAUNA OCH FLORA

ned i vattnet så skummet yrde om dem, då någon fisk eller
något annat byte kom inom lämpligt håll. En svart och
hvitbrokig kungsfiskare, så stor som en trast, Ceryle rudis, var
ännu vanligare än den lilla blå, som dock tog priset i fråga
om skönhet. Lika främmande, som denna fågel verkar, när
den någon gång uppträder i vårt land, lika väl passade den
i detta färgstarka landskap.

Det var ett lifligt djurlif, som rörde sig därute i kärret.
Snäppor af flera slag flögo ensamma eller i små flockar, och
en och annan and sträckte förbi.

Dubbla och enkla beckasiner störtade upp litet hvarstädes,
och två slags vipor, vår vanliga tofsvipa och en annan,
Hop-lopterus spinosus, som hade en skarp, svart, tornlik sporre på
hvardera vingens carpalled. Den betedde sig som vår
tofsvipa och flög liksom denna skrikande efter, då man ströfvade
omkring.

Ute i kärret simmade sumphöns och änder, och ofvanför
svärmade massor af rödbröstade egyptiska svalor och vanliga
ladusvalor.

Men det som för mig gjorde likheten med Tåkern ännu
större än själfva sjöns utseende, var det ståtliga, bruna
kärr-hökpar, som seglade öfver vassarna. Jag kände det nästan
som en hemlandston, när jag såg den stora bruna roffågeln
men sin karakteristiska flykt sväfva fram och tillbaka öfver
sjön efter byte, och erinrade mig om hur jag vadat i Tåkerns
otillgängligaste vassar, innan jag fann dess stora näste med
de hvitulliga, ilskna ungarna.

En annan hemlandston var lärksången, som beständigt
hördes från skyn, och små piplärkor flögo upp framför en.

Kärret låg med sin ena sida omedelbart intill Libyska
öknen, hvars jämna gulröda yta endast här och där afbröts
af några mjuka sandkullar. Härute uppträdde sparsamt en
brunspräcklig ökensnäppa af en småspofs storlek vid namn
Oedicnemus Saharae.

Åt alla andra håll gränsade kärret mot det uppodlade
deltalandet. Här voro dadelpalmer, orangeträd och kaktusar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1920/0134.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free