- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
142

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

142

SMÄRRE MEDDELANDEN

af knipor. Detta visar huru tacksamt det är att utöfva lite omsorg
och vård till fägellifvets främjande, och särskildt gäller detta om
dem, som bo i hål och därför ha ondt om häckplatser. Isynnerhet
förr var det vanligt att sätta upp holkar i Norrland för knipor och
i östra skärgården för storskrake. Visserligen skedde detta med
biafsikt att skatta äggen, men om en förståndig hushållning bedrefs,
och tillräckligt många ägg lämnades, befordrades i alla fall fåglarnas
fortplantning. Det vore mycket önskvärdt, om man i större
utsträckning och utan tanke på äggning satte upp holkar för dylika
fåglar på lämpliga ställen till förkofran af den nu ganska nedsatta
stammen.

Dalripa i Upland.

En dalripa sköts förliden höst i sept. i närheten af Vällnora
i nordöstra Upland af skogvaktaren Ekström.

Några smärre biologiska iakttagelser under exkursioner
våren 1920.

Hvar och en, som haft tillfälle att aktgifva på olika djurformers
uppträdande under olika omständigheter har sannolikt märkt, att
somliga synas ha bättre förmåga att finna sig till rätta än andra.
En rödhake, som under flyttningen kanske under dimma eller mörker
kommit vilse och måst slå ner på ett kalt skär, har knapt fått fast
mark under fötterna och skakat sin fjäderskrud till rätta efter den
långa flykten, förr än han genast är färdig att i skrefvor och
skrymslen söka efter något ätbart. Andra fåglar åter synas under
liknande förhållanden alldeles bortkomna. De sitta blott stilla med
uppburrade fjädrar och synas ha förlorat all företagsamhet.

Under denna vår har jag haft tillfälle att iakttaga tvenne fåglar,,
som i så ovanlig grad företedde vakenhet och företagsamhet, att
det måhända förtjänar upptecknas. Den ena af dessa var en större
hackspett, som någon af de första dagarne af april flugit vilse
och kommit lill Källskären utanför Bråvikens mynning. Det skär,
där han slagit till, bär blott tre små björkar förutom ett busksnår,
men är föröfrigt alldeles kalt liksom alla andra små skär i
omgifningen, och det är öfver en svensk mil till närmaste skogbärande
land. På detta skär var ju ej mycket tillfälle att följa en
hackspetts normala näringsvanor och öfver den stora hafsvidden vågade
han sig ej (enligt hvad jag sedan erfor af väktaren, stannade han.
mer än en vecka). Emellertid var han ej rådlös. Han högg upp
och ref lös stycken af mosstäcket på bergen, så att det såg ut som
om en hel flock höns varit där och krafsat. Att denna verksamhet
ledde till gynsamt resultat är jag öfvertygad om, ty då för
kontrollundersökning bitar af mosstäcket upplyftes fanns därunder en ganska
riklig fauna af landgråsuggor, myriapoder och insekter.

Den 12 april på eftermiddagen sutto Intendenten B. och
undertecknad med alvettar på ett litet alldeles kalt, ej ens lafklädt skär
vid Bullerö. Då uppenbarade sig plötsligen en på flyttning stadd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1920/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free