- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
152

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

152 FAUNA OCH FLORA

betecknande. Hos honan af öformen kan dock i motsats till
fastlandsformen hela ryggen vara skifferfärgad som hos hanen.
Yngre fåglar äro ganska brokiga med rödbruna fläckar på
ryggens fjädrar och äfven undersidan till stor del rent rödbrun.
Denna vrak var fordom talrik på Masafuera, men kand.
Bäckström säger, att nu knappast 50 par finnas kvar. Detta
skulle bero därpå, att, då ifrågavande ö användes som
deportationsort för straffångar, dessa anställde jakt på vråkarne.
Liksom ofta är fallet med öfåglar, voro dessa vråkar ej alls
rädda på grund af obekantskap med människorna och kunde
stundom dödas med en kastad sten på några meters afstånd.
Om stamformen i Patagonien säges däremot, att det är en
var fågel, som då någon nalkas höjer sig i vida cirklar högt
upp i skyn. På Masafuera lefver vraken af allehanda
ryggradsdjur. Kand. Bäckström såg den anfalla kulingar, som
blifvit efter getflocken, och fånga stormfåglar, trastar o. s. v.

1 de uppkastade bollarne funnos hår och ben af råttor och möss

Vända vi oss nu till nästa grupp, d. v. s. de på dessa
öar häckande sjöfåglarne, så står äfven med afseende på dessa,
försåvidt man hittills vet, Masatierra främst med 4 arter mot

2 på Masafuera, men alla 6 äro Tubinares, stormfåglar, såsom
ju passar för sådana små oceanöar. En af dem är en liten
långbent stormsvala, Fregetta grållar ia, sotsvart med hvit
gump. Kand. Bäckström erhöll blott ett exemplar af denna
art vid Santa Clara, men infödingarne sade, att den förekom
vid båda hufvudöarna också. Mestadels uppträdde den dock
ute till hafs långt från land. Den största af de häckande
stormfåglarna var en lira, Puffinus creatopus, ofvan gråbrun,
under hvit med en vinglängd af 318—333 (sålunda ej så olik
den större liran i Atlanten). Denna lira tycktes finnas lite
hvarstädes på Masatierra, men hade aldrig bo lägre än 200
m. öfver hafvet. Stundom träffade kand. Bäckström bon nära
den nedre skogsgränsen bland buskarne, men äfven högre upp
i skogen. För boet gräfver denna lira en horisontal gång i
sanden, som kan ha en längd af 2 m. Något egentligt bo gör
den emellertid ej. Ägg träffades från slutet af jan. till slutet

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1920/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free