Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÅGLARNE PA »ROBINSON CRUSOES O»
!S3
af mars. Om dagen såg man sällan någon lira flyga öfver
land, lika litet som någon annan stormfågel. Emellertid kunde
det hända vid Masatierra, men aldrig vid Masafuera, ty på den
senare ön föllo de, som eventuellt visade sig, omedelbart offer
för de vaksamma vråkarne. Lirorna förekommo i tusental,
säger kand. Bäckström, men Schalow hade ej fått vetskap
om deras tillåll vid Juan Fernandez, då han skref om denna
ögrupps fåglar. Det är emellertid släktet Pterodroma (=
Aes-trelata), som lämnar det största bidraget till Juan Fernandez
sjöfågelfauna, nämligen med ej mindre än fyra olika former.
Det är ju också ett mycket artrikt släkte, som skiljer sig från
lirorna därigenom, att tarsens framsida ej är hoptryckt till en
skarp egg som hos de senare, utan afrundad som hos flertalet
fåglar. Mest afvikande från de andra till det yttre är
Pterodroma neglecta, som bebor Masatierra i en enfärgadt
mörkbrun form med blott handpennornas spolar hvita. Denna
stormfågel lade sina ägg direkt på marken i otillgängliga
branta klippstup. Den träffades rufvande i slutet af jan. och
febr. och var då så litet skygg, att den kunde tagas med
händerna. Den var ej talrik, utan kand. Bäckström uppskattade
dess antal till blott omkring 200. Den vanligaste fågeln på
Masafuera var Pterodroma externa. Den är ofvan gråsvart med
pannan och undersidan hvita, tarserna och tårnas inre
(proxi-mala) del gula, men fötternas yttre (distala) del svart. Dess
bon träffades lite hvarstädes ofvanför 500 m. och utgjordes af
långa gräfda gångar, som kunde vara ända till 3 tn. Vanligen
var ingångshålet gömdt bland ormbunkar (Lophosoria), men
ibland kunde det vara alldeles öppet. Liksom sina släktingar
lägger denna art blott ett hvitt ägg, som dock varierade rätt
mycket i form. Om dagen ser man ej till fåglarne, men vid
mörkrets inbrott komma de fram ur sina hålor och flyga kring
öfver ön och längs stranden förande ett fasligt oväsen.
Med de två återstående Pterodroma-formema är ett
särskildt intresse förbundet. De höra nämligen båda till en och
samma artgrupp Pt. cooki. Den ena, som är hemma på Santa
Clara, beskrefs redan år 1869 under namnet Aestrelata defilippi-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
