- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
170

(1906)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

170 FAUNA OCH FLORA

sista afseende liknar den de typiska krokodilerna, men eljest
hufvudsakligen »bushkrokodilen». Den är också liksom den
sistnämnda svart till färgen.

Lang har också meddelat några uppgifter om de afrikanska
krokodilernas biologi, som äro af intresse. Med inräkning af
den nu nyupptäckta finnas fyra arter krokodiler i Afrika. Af
dessa äro tre arter västafrikanska och den tredje, nämligen
nilkrokodilen, utbredd öfver hela kontinenten, ehuru den
utrotats i vissa trakter i söder och norr. Det är alltså en art med
stor förmåga att sprida sig. Praktiskt taget är det intet
vatten af någon betydenhet i hela Afrika med undantag af den
bergomkransade Kivusjön samt märkligt nog äfven Albert
Edwardsjön, som är fritt från krokodiler. Sistnämnda sjös
aflopp Semlikifloden är däremot ett omtyckt hemvist för dessa
djur.

Nilkrokodilens vanor äro tillpassade för länder med
omväxlande torra och regniga årstider. Den lägger nämligen sina
ägg i sandbankar, som under en torrtid af åtminstone två
månader böra ligga öfver vattenytan. Sådana trakter finnas
förutom i öfriga delar af Afrika i de till Kongo gränsande delarne,
som ligga omkring tre grader norr eller söder om ekvatorn.
Där kan sålunda nilkrokodilens fortplantning äga rum och
därifrån kan den sedan sprida sig längs vattendragen inåt Kongo.
I den regnrika urskogsregionen sträcker sig växtligheten
vanligen ända ned till vattenbrädden och där saknas eller äro
åtminstone sparsamma sådana solbelysta sandbankar, som
nilkrokodilen älskar att krypa upp på för att gassa sig. Lang
håller före, att detta är orsaken till, att denna art är
jämförelsevis föga talrik inom ifrågavarande område.

Den smalnosade krokodilen, C. cataphractus, gör sig, som
redan länge varit kändt, ett bo att lägga äggen i af
hvarjehanda växtaffall. Samma sak iakttog Lang med afseende på
den nyupptäckta arten, och han antager, att det också gäller
om »bushkrokodilen», Osteolaemus, ehuru det ej säkert
fastställts. Sådana vanor passa förträffligt i de västafrikanska
sumpmarkerna, och utgöra enligt Langs mening en tillpass-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:39:43 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faunaflora/1920/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free