- Project Runeberg -  Fauna och flora / Femtonde årgången. 1920 /
180

(1906-1936) With: Einar Lönnberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i8o

FAUNA OCH FLORA

Ofta hände det, då man var ute och körde på vägarna,
att det kom troll och gastar, som hängde efter lassen, så att
vagnen blef så tung, att hästen dröp af svett. En bonde från
Broby, som varit i Kristianstad, märkte detta, då han kom till
Björlöfs fure. Han sprang fram till hästens hufvud, tog betslet
ur hans mun och såg sedan genom hufvudstolen. Han fick
då se en stor gast sitta bakpå i vagnen. Mot denne kastade
han nu sin knif, och han måste genast ge sig iväg. Sedan
drog åter hästen lasset utan besvär. Allra bäst var att skydda
sig för dylikt genom att ha en selpinne af getapel. Hade man
det, kunde icke otyg åstadkomma någon skada.

Maran brukade att fläta man och svansar på hästarna, då
dessa stodo i stallet. Sådant var nästan omöjligt att åter reda
upp. Men därigenom att man slog knifsuddar och dylikt i
väggar och tröskel kunde man freda sig för denna, som icke
lyckades att komma in i stallen. Men det skulle vara sådant
stål, som af våda brustit af, s. k. »ängerstål».

I närheten af åar och vattendrag fanns det bäckahästar.
I Hjörraslilla, Knislinge socken, lekte en gång en del pojkar
utmed Helgeån. Plötsligt uppenbarade sig bland dem en större
häst, som var ganska närgången. Pojkarna läto honom
emellertid komma in på sig. Slutligen kröp en af dem upp på
hans rygg, flera följde och snart sutto de allesammans där
uppkrupna. Men då satte hästen iväg ned mot ån med
allesammans, och hade icke den af pojkarna, som satt först,
fattat situationen, huggit fast i grenen af en stor al vid
åstran-den, skulle han sprungit ned i djupet med allesammans. Nu
lyckades han emellertid med benen sköfla dem undan och på
så sätt rädda dem.

Vid ett annat tillfälle, i Hilnshult, Örkeneds socken, fanns
det en bonde, som sände en sin piga ned på en närbelägen
äng för att hämta hästen. Hon kom hem och berättade, att
det gick två hästar där. Bonden fick då för sig att själf gå
ned att se, och han fann verkligen, att pigan hade rätt. Anande
att det var en vattenhäst, smög han sig därför ned till
stranden. Han kastade en knif emellan hästen och vattnet, hvar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Feb 8 00:21:37 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faunaflora/1920/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free