Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUREN I FOLKTRON
181
igenom denne hindrades från att komma ut i detta senare.
Han lyckades också att taga honom fast. Sedan körde han
med honom dagligen och sparade därigenom sin egen fåle.
Han fick dock vara försiktig, så att hästen fick behålla betsel
och grimma på. En dag då en piga skulle leda hästen ned
på ängen att beta, tyckte hon det vara synd om kreaturet,
hvarför hon tog betslet af honom. I samma ögonblick var
emellertid förtrollningen bruten, och han försvann strax
därefter i den närliggande ån.
Vid en annan gård i trakten benämnd Kätteboda har min
sagesman omtalat, att det var en vattenhäst, som var så litet
rädd, att, då de åkte in hö, gick han upp på gården och drog
själf ned höet ur »homöjan», genom hvilket detta var
uppstucket. Så stor och hög var han, då han tänjde ut sig.
Annars var han som en vanlig häst.
Äfven Odens bekanta häst hör man då och då af de äldre
omtalas. På denna brukade han att fara genom luften, i all
synnerhet under skärtordagsnätterna, då han var ute för att
jaga häxor. På denna kunde han, enligt samma sägen,
förflytta sig hundra mil på en natt. Hästen var skodd med
guldskor, och det berättas om en bonde i Örkeneds socken, som
hittat en dylik sko, hvilken hästen tappat, att han blef
öfvermåttan rik. Oden åtföljdes alltid af ett koppel hundar, och
brukade man i Göinge benämna hela sällskapet »Noens hunna».
Hästen spelade också en roll i folktron, att man trodde
den blifvit använd som kyrkogrim. Därmed menade man, att
ifall något lefvande djur murades in i en kyrkobyggnad skulle
denna bli förvarad för framtiden både för troll och onda
människors anslag lika väl som för eld. Från Göinge har man
ett sådant fall. I Hästveda kyrka påstår nämligen folksägnen,
att en häst blifvit inmurad som skyddsoffer. Kyrkan skall
därför också i äldre tider med anledning däraf ha kallats
Hästhvita, emedan hästen ifråga också varit hvit till färgen.
Om man, då en kvinna skulle föda barn, hade en s. k.
»fölhamn» till reds eller den hinna, i hvilket ett föl legat, när
detta föddes, och tog om kvinnan, kunde hon sedan föda barnet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
