Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUR12N I FOLKTRON 215
detta skedde, blef för alla tider sådan, att hon förlorade sin
träffsäkerhet.
Hon ansågs kunna medföra underrättelser om både lif
och död. Om hon exempelvis hördes i närheten af en gård
och därvid lät höra ett läte, som liknade ett spädt barns,
kunde man vara öfvertygad om, att ett sådant inom kort skulle
födas i gården, men om hon däremot skrek det vanliga lätet,
som ugglor bruka att frambringa, och hon därvid med
förkärlek uppehöll sig vid gården, kunde man vara förvissad om,
att dödsfall inom kort där skulle inträffa.
Talltrasten brukar sjunga ute i skogen: »Trued, Trued,
hvad gör Berta? Hon spinner, hvad spinner hon?
Sköttefall, sköttefall! Hur dant blir det? Stort och bent, stort och
bent (groft), smått och fint, smått och fint, smått och fint». —
Man skulle akta sig för att störa denne i hans sång, ty då fick
man otur. En del trodde också att, om så skedde, blef man
förvillad ute i skogen och kunde icke råka hem.
Sparfven. När sparfvarna voro mer än vanligt näsvisa
vid gårdarne, väntade de en stark vinter. — Trängde de sig
in på fönstren och hackade på rutorna, blef det lik i huset
och detta inom kort.
Talgoxen brukade äfvenledes med förkärlek hålla sig intill
husen. Denne hade emellertid icke detta sorgliga förebud som
sparfven, ifall han fick för sig att picka på fönsterrutan. Han
ropade då till flickorna: »Flicka lilla, titt ut, titt ut!»
Korpen ansågs af de gamle som den ondes budbärare.
Han var svart icke allenast till sitt yttre, utan in igenom. Då
man hörde dessa fåglar skrika utanför ens hus, betydde det
olycka. Man berättar om en präst, som var så helig och så
klok, att han vid jordfästningen af ett lik kunde se hvar själen
hamnat. Hade den kommit till det goda, flög merendels en
dufva mot himlen, men om den gått åt motsatt håll en svart
korp. Råkade någon af deltagarne i begrafningen komma
prästen så nära, att man kunde vidröra hans kappa, kunde
äfvenledes denne få se detta.
I ett hus, där en person bodde, som stått i förbund med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
