Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJUREN I FOLKTRON
2 I 7
Att skjuta en svan ansågs vara mycket farligt. Den som
detta gjorde råkade ut för svår otur här i lifvet. — Räknade
man svanar, vildgäss eller tranor, då de flögo, råkade de i
oordning och hade svårt att hitta fram.
Ormen har alltid varit hatad af allmogen i Göinge. Det
hörde sålunda rent af till en nödvändighet, att då man såg
en orm skulle man ihjälslå denne. Det var pocker
personifierad i djurgestalt. — Den som blef biten af en orm skulle
skynda sig att slå ihjäl den för att taga af det »ister» han
ansågs inneha och lägga på det ställe, där bettet var. Man
trodde allmänt, att efter det ormen bitit en människa, sökte
han sig så fort ske kunde till rinnande vatten. Då man
dödat en orm, skulle man antingen nedgräfva densamma eller
också lägga den i en myrstack. I annat fall uppstod en massa
småknott af denne, hvilka sedan stucko folk. Den som
drabbades af ett dylikt styng, kunde ofta lida sådant men däraf,
att döden följde. — Det fanns en hvit orm, som var duglig
till läkemedel. Det var framför allt under gräfningar i jorden
på vintern, som denne anträffades. Denne skulle sedan
kokas lefvande i en gryta och spadet användas till botemedel
mot svårläkta bensår.
Ormen ansågs ha en beskyddande förmåga mot all slags
trolldom i ladugården. Om man exempelvis vid uppförandet
af en ny ladugård gjorde en så stor urholkning i tröskeln till
denna, att man däri kunde nedsläppa en lefvande orm och
sedan tilltäppte samma hål, ansåg man, att hvarken troll
eller onda människor skulle ha någon förmåga att »förgöra»
kreaturen. ■— Snokarne trodde man medföra lycka, och det
fanns en hel del ladugårdar, där det var alldeles fullt med
sådana. — Man brukade också att ge dem mjölk.
Grodan ansågs vara pockers tillhörighet. Om man, som
ofta skedde, anträffade en sådan under sädeshösten, fick man
vara ytterst försiktig så att man icke högg till henne med lien.
Den som gjorde detta drabbades själf af olycka. En dräng i
Emitslöf högg till en sådan med berådt mod, men innan
kvällen .kom hade han fallit omkull och skurit sig så illa i benet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
